Jag håller på och funderar en del över min syn på Bibeln och traditionen, det här är en del av det tänkandet. Notera att jag kan komma att ändra mig på mer än en punkt i framtiden om jag kommer på att jag tänker fel.
St. Augustine, On the Literal Meaning of Genesis, trans. J. H. Taylor, New York: Newman Press, 1982.
Now, it is a disgraceful and dangerous thing for an infidel to hear a Christian, presumably giving the meaning of Holy Scripture, talking nonsense on these topics (i.e. astronomy etc.); and we should take all means to prevent such an embarrassing situation … the shame is not so much that an ignorant individual is derided, but that people outside the household of faith think our sacred writers held such opinions, and, to the great loss of those for whose salvation we toil, the writers of our Scriptures are criticized and rejected as unlearned men. (p. 42f)
Fascinerande va?!
En del människor vill gärna tolka Bibeln på ett sätt som går stick i stäv med vetenskapliga rön, varför? Jag tror att man sitter kvar på 1500-talet i sitt tänkande och önskar att resten av världen också gjorde det, så våra missionsstrategier skulle fungera även här i väst. Det är spännande att problematiken är ungefär lika gammal som kyrkan, för det var onekligen länge sedan Augustinus var verksam…
Ör det vettigt att använda Bibeln på ett sådant sätt? Personligen ser jag det som ett övergrepp på den Bibel som man menar sig högakta. Hur kan det vara gott att läsa in något annat än det som Gud försöker kommunicera genom människor i Bibeln?
Hela frågan om Bibelsyn tycker jag är väldigt intressant, jag har haft flera olika sorters Bibelsyner genom mitt liv har jag insett. Som liten trodde jag den typ var en bok mer eller mindre skriven i ett streck av Gud. När jag blev äldre insåg jag att den inte var det utan den är fylld av olika böcker med olika författare och genres. Det gjorde den inte mindre trovärdig (även om det ibland var min initiala reaktion) utan mer spännande. Likadant har jag fått fundera mer på min Bibelsyn nu när jag pluggar teologi. Hur mycket förutfattade meningar har inte vi kristna när vi lyfter boken (om vi nu gör det)?
Sola Scriptura till exempel. Vad får oss att tänka sola? Katoliker har gärna använt det till att kalla protestanter historielösa eftersom det verkat som att vi trott att Bibelns kanon ramlat på plats utan någon tradition. Nu vet jag inte hur många protestanter som är riktigt så naiva, men det ligger ändå en poäng i det som jag tror är viktig. Vi kan inte ignorera traditionen, den kristna traditionen. Jag tror den är viktig och att vi har tappat en komponenten genom reformationen.
Så, då är det bara att konvertera då? Neej, det är jag inte så inne på, jag skulle vilja inkludera de senaste 500 åren i traditionen också, de viktiga och goda erfarenheter som gjorts inom alla samfund är viktiga att inkludera i det corpus vi kallar för tradition.
Visst längtar jag också efter Kyrkans yttre synliga enhet, men vi ska nog börja jobba oss framåt så smått och sträcka oss efter en inre enhet mellan kyrkorna.
Glöm inte att kolla in godpod en ny episod kom precis ut…
Tags: Bibeln