Kulturministern har (tydligen mer än en gång, se en av de tidigaste kommentarerna) uttryck att hon välkomnar domen mot The Pirate Bay.

Det kanske inte verkar så anmärkningsvärt?

De flesta av oss har säkert mött någon som tycker det är bra, eller själva till och med tycker det.

Problemet i det här fallet är att domen är överklagad och man utreder om domaren var jävig, och fallet kommer ju även komma upp i HD så småningom. Det innebär att rättssaken inte är avslutad och ministerns kommentar riskerar alltså att ha brutit mot oskuldspresumtionen. Det är allvarligt om man är minister, eftersom ministerstyre ligger nära till hands då…

Nej, jag kände inte heller till ordet oskuldspresumtion, men innebörden har vi alla hört, att man är oskyldig till motsatsen har bevisats. Och det här kan enligt Juristens funderingar-bloggen få allvarliga konsekvenser. I inlägget står det om att Europadomstolen kom bl.a. fram till att en mordåtalad mans rättigheter hade kränkts när man på presskoneferensen om saken hade uttalat att man tagit den skyldige, och då var den franske inrikesministern närvarande. Juristen tar även upp ett fall från HD där man ogillat åtal på grund av brott mot oskuldspresumtionen.

Var och åt lunch på Jalla, strax innan såg det ut som jag twittrade:

Men lite senare var jag förbi igen och då satt Johannes där, som är en av Uppsala-piraterna. Det var roligt att träffa en annan pirat. Kanske ska man sitta där nere något? Får väl se om jag hinner…

Men en intressant sak hände under de få minuter jag stod där, en man i medelåldern kom fram och sa till Johannes: ”Jag vill bara en sak: Äntligen!” Och sen sa han det typ igen. Verkar som att han uppskattade Piratpartiet och vad det står för. Kul!

Tidigare (men efter att jag tog mitt Twitter-foto) så såg jag en man (säkerligen pensionär) som kom fram till stugan och försökte öppna den, men den var fortfarande lunchstängd då. Också mycket intressant, att det inte bara är unga killar som är intresserade av de här frågorna…

Hans Rosling sätter det hela i lite perspektiv:

Tips från Brygubben.

Eftersom jag inte är säker på att man kommer åt kommentarerna folk skriver på kyrkpressen.fi utan att gå med så citerar jag jag kommentaren här:

När Webred ändå är i gång, så…
Webred kunde också notera namnändringen på denna bloggskribent. Tidigare hette personen David Fredin, men efter Piratebay rättegången heter han David Silverkors. Om skribenten har gift sig och bytt namn, eller något liknande, så säger jag bara: ”gratulerar!”, men jag tror att så har det inte skett, utan han har bara hittat på en pseudonym för att vara mer anonym efter Piratebay rättegången.
Men annars undrar jag att skall man inte stå för sina åsikter i vått och torrt?!?

Sådana är saker undviker man lätt: man kollar den berördes blogg och kollar lite bland äldre inlägg och ser om det stått något om saken. Om det inte har det, förstår jag att man undrar, men om det har nämnts (vilket jag gjorde här) så är det ju bara pinsamt.

Ett bra lästips är en essä jag översatte från engelska som heter: Hur man är oense, läs den gärna!

Jag vet att vissa av mina läsare tycker jag ibland går lite hårt fram mot enstaka kommentatorer, men grejen är den att om man kommenterar så ger man sig in i leken — och då får man också tåla den. Jag är inte ute efter att ge mig på någon personligen, däremot vill jag lyfta fram avarter i bloggvärlden för att bidra till att man ska tänka efter lite mer.

Blev lite lack när jag idag såg att Thomas Österberg på Dagen skrev följande (bland annat) om Pirate Bay-domen och domaren:

Striden kring upphovsrätten och fildelning på nätet kommer att fortsätta i hovrätten, det är klart sedan tidigare, efter den fällande domen mot grundarna av The Pirate Bay. Men de som kallat rättegången för ”cirkus” får nu nya argument. Helt i onödan.

Vadå ”helt i onödan”?

Jag följde och läste de online protokoll som flera piratbloggare förde för rättegången och jag lyssnade på en del över internetradio. Det behövs inte så många små grå för att inse att det hela är ett spektakel, helt enkelt för att man blandade in mycket i rättegången som inte hörde hemma där. Och man gjorde märkliga saker som att misskreditera Roger Wallis genom personangrepp, vilket är helt sjukt!

Thomas, om du vill ha något att uppröras över i Sverige idag, så titta till exempel på listan med oförätter mot Pirate Bay i samband med hela den här processen och lägg sen till spektaklena under rättegången och så denna jävighet, så blir listan än gedignare:

1. PUL (personuppgiftslagen) bröts mot för att få information om moderatorerna på TPB. Det är tillåtet om fängelse finns på straffskalan, men så var inte fallet. Det fanns ingen misstanke om brott, man ville bara ha informationen. Detta anmäldes hos JO som inte undersökte saken och lade ner anmälningen.
2. TPBs servrar fanns i ett s.k. skyddsobjekt, med särskilda lagar som kränktes vid raiden. T.ex. att polisen täckte över videokamerorna i lokalen, samt att man tog kort på plats, inte enbart på TPBs servrar.
3. Vid ett förhör med en föredetta moderator tilläts inte denna ha en vän närvarande, en rättighet stiftad i grundlagen i Sverige. Detta har anmälts till JO som inte svarat på anmälan ännu.
4. Vid raiden ändrades misstanken från ”medhjälp till upphovsrättsbrott” till ”upphovsrättsbrott”, för att få möjlighet till en husrannsakan. Idag åtalas man för medhjälp. Hade vi haft samma bevisprövning som i USA hade sannolikt inte åtalet ens vart möjlig, men i Sverige får man använda bevis, även om dessa kommits över på olaglig väg. Detta har anmälts till JO, som dock ansåg att det här fallet förtjänade särbehandling.
5. Polisen tänkte placera TPB i sitt barnporrfilter, utan att kontakta TPB för den påstådda barnpornografin som heller aldrig hittades. Efter massiv kritik drog man tillbaka sitt uttalande. Man anmäldes för förtal och missbruk av filtret för politika mål hos JO, som avfärdade det hela med att han inte hade anledning att misstro polisens uttalanden…
6. Polisen satte innan detta den TPB-associerade siten Kopimi.com på barnporrfiltret, en site bland många på filtret som inte innehöll någon barnpornografi överhuvudtaget. Efter 6 månader konstaterade åklagaren att någon barnporr inte fanns på siten, varefter polisen tog bort den från filtret. Samma filter hade redan innan kopierats i Danmark och Norge, och det tog ytterligare 3 månader innan dessa var uppdaterade. Ingen ursäkt utfärdades av polisen.
7. En av de av polisen omhändertagna vid raiden var TPBs advokat. Det är utan motsvarighet i svensk rättshistoria att en advokat omhändertas för vad dennes klienter misstänks ha gjort. Polisen tog även hans dator alla papper som fanns i närheten, de kränkte det integritetsskydd som ska finnas mellan klient och advokat många gånger om.
8. Justitiekanslern har sagt att två av de redan godkända advokaterna för två av de misstänkta i fallet om TPB inte är giltiga, för att de inte finns i Stockholm och skulle kosta för mycket. Det finns få advokater som är experter på intellektuellt ägande i Sverige och än färre som inte står i direkt intressekonflikt i ett fall som detta. Att halvvägs byta advokater kostar extra, plus att det rimligen ger ett sämre försvar för de åtalade. Med tanke på var de mesta pengarna spenderats i detta fall är det löjligt att de åtalade inte skulle få välja egna försvarare. Sanningen ligger rimligen närmre att Roswall inte vill framstå som en idiot och därför sprungit till JK i hopp om att få mindre motstånd i rätten. JKs klagomål har överklagats.
9. Åklagaren har offentligt jämfört TPB och Piratbyrån med IRA och Sinn Fein. Han har kallat TPB ”en beväpnad division av Piratbyrån”, när han efter raiden vägrat ge ut hårdvara som tillhör Piratbyrån, en politisk opinionsbildande organisation, fristående från TPB.
10. Åklagaren sade redan i samband med raiden att han skulle väcka åtal. Detta går emot reglerna för hur en åklagare ska gå tillväga. En förundersökning ska göras och först därefter ska åklagaren ta ställning till om det går att åtala och att chansen för att få de misstänkta fällda finns. Det är emot lagen att väcka åtal om inte åklagaren tror sig kunna bevisa att brott begåtts.
11. Staten vek sig för lobbying från USA. Justitieministern (dåvarande) Tomas Bodström misstänks för att ha givit direkta order till polisen att göra raiden. Dvs. ministerstyre.

Listan är saxad från Peter Sundes blogg, men jag vet inte var på den.

Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har ”fildelat”. (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.

Orsaken till detta är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.

Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då kunde man ju förstå om situationen vore så fruktansvärt allvarlig att vissa inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga. Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utvecklingen.

En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.

Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som inte har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte?

Härifrån.

Jag sa det själv här på bloggen för ett tag sedan, nu skriver Christian Engström om det (min kommande man in the eu parliament ) på aftonbladet:

Året var 2006.
En efter en stod stod partiledarna i TV-rutan och förklarade sitt hjärtliga stöd för fildelning och till slut kom frågan även till Reinfeldt. Då kom de magiska orden ”Nej – vi skall inte jaga en ungdomsgeneration”.
Tre år senare och en The Pirate Bay dom senare vet vi att de orden var ren lögn och valfäsk välredigerat av valstrateger.

Det gör inte jag, det är svårt överhuvudtaget tycker jag att ta scientologikyrkan på allvar. Jag har annars hög respekt för andra människors livsåskådningar, jag vet ju själv att det inte är självklart att mötas med respekt. Och då kan ju ändå min kristna tro i svenskkyrklig tradition kallas rätt mainstream i Sverige med sin långa lutherska historia.

Men scientologin alltså, jag menar, Ron L. Hubbard var ju sci-fi-författare och sa själv att man skulle starta en religion om man ville bli rik. Sen gör han det och blir rik, och folk tror fortfarande på det där! Och läran verkar ju vara värsta sci-fi historien! Med rymdiskejsare och allt! Mitt lilla utbrott kom av artikeln på Dagen:

I en intervju med reportern Nathan Baca på amerikanska tv-kanalen KESQ Channel 3 erkände en av scientologikyrkans företrädare, Tommy Davis, att historien om Xenu är en del av scientologikyrkans lära. Xenu är enligt scientologerna den onde härskaren som för 75 miljoner år sedan härskade över 76 planeter inklusive jorden. På dessa världar levde en ras som scientologikyrkans grundare L Ron Hubbard kallade thetaner. Xenu, som själv var thetan, upptäckte att han med tankens kraft kunde styra och påverka sina triljoner medthetaner.

Kul med diskussionen!

Det har utbrutit spännande diskussioner på två håll om mitt inlägg om kristen tro och fildelning (som började med Torbjörn inlägg om saken), den ena sker här på bloggen och den andra på kyrkpressen.fi. Fördelen med kyrkpressen.fi är att man exponeras för fler med sina blogginlägg, nackdelen är att de inte syns som läsare på min blogg och de kan kommentera inläggen där, vilket är riktigt sunkigt egentligen (dock inte ert fel, ni som gör det!). Det bästa vore om man kommenterade bloggar på den aktuella bloggen egen sida! Så kom gärna hit och gör det framöver

Sammanfattning

-A- säger om Luther:

Fast Luther liksom Jesus var ju först och främst en man med en mission, bokstavligt talat. Så vad just dessa har att säga om upphosvrätt är därmed för all del intressant, men inte så värst relevant. .. Eller ja, Luther var ju även jurist eller liknande har jag för mig så nått hade han säkert haft att säga om saken.

Visst var han en man med en mission, men så är det väl med artister också? Dock måste de inte nödvändigtvis vara män Upphovsrätten fanns ju inte då så diskussionen spårar lätt ur, min poäng var bara att hans budskap spred så mycket snabbare på grund av att upphovsrätt inte fanns och han tjänade mycket på det, kanske omsatte han det inte så mycket i pengar, man han fick ju stöd för sin idé och sin person. Vi får inte glömma att han var väldigt hårt åtsatt under en längre tid. Och att få vänner, inte minst mäktiga sådana, var en nyckelfaktor för att detta (reformationen) gick.

Kristian Nyman skriver:

Det här är inte så lätt som du här ovan försöker göra det. Det handlar nämligen inte bara om immaterialrätt. Om man ser på det s.a.s. från andra sidan: Ifall jag skulle ha köpt skivan/dvd:n så skulle upphovsmannen ha fått pengar för sitt arbete. När jag inte gör det, utan kopierar den olagligt, så blir han utan. Pengar är materiella i allra högsta grad.

Jag försöker inte göra frågan lätt, jag försöker bara resonera kring den. Mikael har ett bra svar vad gäller rätten till kompensation:

Det här är ett feltänk om (den ekonomiska) upphovsrätten som jag ser ganska ofta. Den har aldrig varit tänkt som ett sätt att garantera levebrödet för upphovsmän. Det enda den motiverades med (till exempel i Statute of Anne 1710) var att kopieringsmonopolet skulle vara ett incitament till att publicera sina arbeten – lite samma idé som med patent. Den är alltså till för samhällets nytta, där vi är villiga att betala med en kortare tid av ensamrätt, inte för upphovsmannens nytta. En väsentlig skillnad i mitt tycke, när man resonerar om dess existens och moraliska värde.

Avstickare

Robert Ojala verkar inte ha läst mitt inlägg (min fetstil):

[…] DVD-filmer, CD-skrivor, böcker osv skall köpas, och något annat är ju olagligt. Det är fråga om stöld (om man hänvisar till dekalogen).

På kyrkpressen utbryter sedan en diskussion kring licensiering och förnyande av media (byte från VHS till DVD osv…), tänker inte kommentera den diskussionen eftersom den är off-topic, även om den är intressant.

Ingmar Rönn bidrar med:

För övrigt nämner Bibeln faktiskt stöld av immateriella saker. Jer 23:30

Okej, då kollar vi upp det:

Därför vänder jag mig nu mot profeterna, säger Herren, mot dem som stjäl mina ord från varandra.

Ser man däremot versen i sitt sammanhang, så märker man att den inte alls handlar om upphovsrätt och stöld av immateriella saker, i den bemärkelsen vi talar om i alla fall. I min första genomläsning verkar det istället handla om falska profeter som utger sig för att tala får Gud och kanske blandar sådant som kommer från Gud med sådant de kommit på själva. Så jag ser mest Ingmars inlägg som ett typexempel på snuttifieringen av Bibeln som alldeles för ofta finns, alltså man tar en vers som till sin frasering och ordval verkar behandla något snarlikt och så säger man att det är ett uttalande från Gud om ditten eller datten i modern tid. Men man måste läsa Bibeln i sin kontext och vill man vara riktigt säker kolla grundspråket och jämföra lite översättningar, se till sammanhanget och Bibeln som helhet (Skrift skall med Skrift läsas, som det heter).

Back On Track

Torbjörn tycker att ”idén om att kyrkan ska hjälpa till att hålla folket i Herrans tukt och förmaning och i respekt för överheten, känns en aning… förlegad.” Och vill hellre komma till ”frågan om huruvida fildelning är gott eller ont. Främjar det samhällets bästa eller inte? Är det förenligt med Jesus kärleksbudskap eller inte?”

Min upplevelse av diskussionen landar i att jag uppfattar en grundläggande fråga:

Vad är stöld?

På Luthers tid var det inte stöld att ta någon annans skrift (verk) och kopiera det vidare och sälja, alltså fildelning plus försäljning.

Som Mikael påpekade ovan, så finns upphovsrätt i någon form sedan Statute of Anne, från 1710. Alltså relativt nyligen. Och de rättigheter vi så självklart associerar med skivbolagen och filmbolagen är väldigt mycket yngre. Och de trampade i sin tur på sin tids artister som sjöng live på restauranger och teatergrupper. Hade de inte rättigheter mot skivbolagen och filmbolagen?

Sen kan vi påminna oss om serien jag la upp här för ett tag sedan, där man får veta (om man inte redan visste) att radion ansågs förstöra skivindustrin, likaså kassetten…

På ett rent materiellt plan är det självklart att fildelning inte är stöld, eftersom ingen blir av med något. Tar jag ett äpple av dig, har du blivit bestulen på det, en om jag kopierar ditt äpple, så har du ju inte förlorat det!

Däremot kan vi landa i frågan om du är äppelförsäljare och jag kopierar ditt äpple istället för att köpa det, då har jag ju ”stulit” din försäljning till mig? Men det blir lätt lite konstigt det här, och då kan vi som sagt även sätta dit Jesus när han gjorde så att bröden och fiskarna räckte till så många! Väldigt många uteblivna exemplar där!

I grund och botten är det rätt svårt med upphovsrätten, jag tycker den ska finnas — men den är inte självklar! Den är också ett besvär, för den hindrar människor att dela med sig (vilket är gott) av det de gillar. När så även siffrorna (som Roger Wallis visade på i TPB-rättegången) pekar på att de som laddar ned generellt köper mer musik och går mer på bio, så är det svårt att inte alls tänka tanken att kanske är det lagstiftningen som går åt fel håll, på grund av pengastinna företag! Och nej, det är inte fel att tjäna pengar, men jag det finns faktiskt något som heter girighet — och det är också en synd.