I fredags predikade och celebrerade jag mässa i Lötenkyrkan i Uppsala, vid öppningsgudstjänsten för lägret Livsväg 08 som gick av stapeln då. Det var (sades det då) ungefär 130 personer där, varav den absoluta majoriteten i åldrar mellan 20-35 år. Vilket är målgruppen för lägret.

Det var spännande att få predika för en så stor och ung församling, och absolut första gången jag gjorde det på ett läger också. Förberedelserna innebar en rätt duktig dos predikoangst, som iof alltid hör till. Men jag (som fortfarande är en rätt ny präst och därmed rätt ny på predikningar också) lärde mig en del mer om hur man kan tänka när man lägger upp en lite längre predikan, för att folk ska kunna hänga med hela vägen och inte somna halvvägs. Min största lärdom förutom att det gick bra, är att det kan vara en idé att inte skämta lika mycket när jag kommer in på de mer djupa och berörande delarna mot slutet av predikan. Det är vad jag kommit fram till hittills i alla fall, förutom att jag fått en del tack av folk som var där. Men jag inbillar mig inte på något sätt att jag är en ”färdig” predikant som inte behöver slipa och jobba mer med både innehåll och presentation

Igår, i söndags alltså, så höll jag ett föredrag om Emerging/missional church. Det kändes bra, det var också spännande att göra detta – eftersom även det var för första gången. Dock kändes det förvånansvärt naturligt, vilket jag tror beror på att jag gjort liknande förut tillsammans med Mattias Thurfjell, och att jag förstås jämt och ständigt talar inför folk numera (med tanke på alla samlingar, gudstjänster, dop och begravningar — och förstås enstaka vigslar).

Så sammanfattningsvis: Jag är nöjd med helgen, det gick ju bra med predikan, mässa och föredrag. Men jag ser samtidigt gott om möjligheter att fortsätta utvecklas på alla dessa områden.

Detta inlägget är ett svar till Joachim Elsander (Kolportören) som kommenterat lite på ett tidigare inlägg jag skrivit, som handlar om min uppsats, en missionsformad folkkyrka. Men jag tänkte att det kanske kunde vara intressant för fler.

Joachim skrev ned några tankar utifrån föredrag han hört med Alan Hirsch för några veckor sedan, läs gärna hans kommentar.

Bland annat så betonade Allan det allmänna prästadömet väldigt starkt. Allan sa att han hade två saker emot Luther: 1. Hans antisemitism och 2. Att Luther upptäckte det allmänna prästadömmet men snabbt stoppade undan den upptäckten för att behålla maktstrukturerna i kyrkan.

Att Luther blev anti-semitisk på äldre dagar är knappast särskilt smickrande för honom eller något som vi lutheraner brukar betona. Så det känns lite barnsligt av Alan att ta upp det.

Vad gäller att han stoppade undan det allmäna prästadömet så vore det intressant att mena vad han menar med det? Och vadå vilja behålla maktstrukturerna i kyrkan?

Allan menade vidare att alla kristna rörelser som vuxit och förvandlat världen har en sak gemensam, man har en okomplicerad och enkel syn på kyrkan/församlingen men man har en hög och utvecklad syn på lärjungaskap/efterföljelse. Vi gör många gånger precis tvärt om, vi krånglar till det här med kyrkan något så otroligt. (Statskyrkor, Katolicismen men även Amerikanska sk Megakyrkor togs som exempel) De positiva exemplen tog han från den tidiga kristna församlingen och från kyrkan i Kina. Det var när biskoparna och prästerna och alla makt hierarkier plockades bort under Mao som församlingen exploderade.

Jag tycker det låter som rätt märkliga påståenden, så alla väckelser som skett inom katolska kyrkan räknas inte? Eller för den delen andra inomkyrkliga väckelser?

Jag håller med om vikten av att betona lärjungaskapet, men att sätta det emot tydliga strukturer känns märkligt.

Sitter nu och läser en bok om själavård, ”Holy listening” av Margaret Guenther, den är bra, men jag har inte någon större lust att läsa om själavård just nu

Hon skriver:

We all have a story. We are a story. The director’s task is to help connect the individual’s story to the story and thereby help the directee to recognise and claim his identity in Christ.

Högintressant, också ur postmodern synpunkt. Eftersom det postmoderna handlar mycket om berättelser, snarare än om sanna/falska utsagor, så har förstås det själavårdande perspektivet en naturlig anknytningspunkt med tidsandan. Man lyssnar på berättelsen och interagerar med den, allt eftersom konfidenten (så kallar man den som kommer för själavård) berättar den.

Liknande tal har jag också hört om predikan, av den presbyterianske pastorn Tim Keller. Att eftersom vi lever i postmodern tid behöver vi ta fasta på berättelserna och visa hur Jesus är lösningen på varje berättelses problem.

Man kan till exempel tänka på hur en vanlig film dramaturgisk är upplagd, med inledning och allt högre drama till klimax kommer och en lösning (eventuellt) sker och sedan efterspel (typ). Vi har massor av berättelser i Bibeln som går att dra av, förutom att man kan använda sig om berättelser som är samtida. Och sen då visa hur Jesus är lösningen på problemet (ja, inte varenda problem i världen, något ska man ju plåster och godis till).

Jag har inte på långa vägar tänkt klart över detta med berättandet och berättelsen. Eller för den delen Margarets påstående om att vi alla är en berättelse. Det är intressanta perspektiv och jag hoppas att få mer insikt om hur jag kan använda mig av det i mitt eget liv och i det tjänst jag snart går ut i.

Introduktion

Magnus Malm är en författare som nog rätt många i den svenska kristenheten känner till, med böcker som Vägvisare och Bildfaktorn mfl… Förra året kom han ut med en ny bok Viskningar från katakomberna – Skisser för en kristen motkultur. Det är den boken jag nu har fått i händerna och nästintill sträckläst genom de senaste dagarna (mellan varven har jag också skrivit lite recensioner i en litteraturkurs på teologen).

Min plan är att skriva lite reflektioner utifrån denna bok, kanske du också läst/läser den? Oavsett är du lika välkommen att bidra med dina reflektioner.

Början

Malm börjar med att skriva om hans grundläggande övertygelse som präglar hela boken, nämligen: Den här boken är skriven i övertygelsen att den kristna kyrkan i grunden inte kan förnyas genom någonting som ligger utanför henne […]

Att se världen med båda ögonen

Det första som möter mig är GP-krönikans berättelse om prästerna som varken såg ut eller betedde sig som präster. Och författarinnan undrar om det bara är något inre som är fördolt för omvärlden som Gud gör med dessa gudsmän och -kvinnor.

Det är början på en bok som i sin helhet försöker ta sig an detta med kultur och kristen tro. Och han gör det på ett fantastiskt sätt, tycker jag.

Malm tar upp dubbelheten i relationen till världen genom att beskriva det goda Gud har lagt ned i världen och hur absurt det är när vi inte ser och kan njuta av det för vi är andliga när vi är kristna. Eller för den delen tackar ja till allt vad världen har att erbjuda utan att inse att världen är bristens rike och den är det som inte har böjt sig för att tjäna Gud.

Man kan vara så rädd för synden att man inte vågar göra någonting och stänger in sig i en kristen sub-kultur och inbillar sig att man är säker där. Och sen börjar man undra varför väckelsen aldrig kommer…

Eller så förnekar man synden som en realitet inom varje människa och som bäst pratar om synd som något strukturellt. Och när man som bäst definierat bort alla ”problem” som den moderna människan kan stöta på i kyrkan så finns det inte längre några kvar.

Tack vare den skillnad mellan andligt och profant lyckades man i och med Upplysningen slå in en kil mellan kristen tro och världen. Och på det verkar, i mina ögon, de kristna svarat på två sätt.

Liberalismen skalar bort allt som stöter sig med den ”världsliga” kunskapen, så som naturvetenskap. Undren förklaras bort likaså jungfrufödelsen och uppståndelsen blir ”något fantastiskt” som skedde utan att kunna tala om det som en verklighet. Kontentan av det i mina ögon är att man står utan någon hållbar grund för sin övertygelse.

Konservatismen skalar å andra sidan bort allt ”värdsligt” och man fokuserar på det ”andliga” istället. Att jag sätter citat-tecken runt begreppen beror på att det är en konstruerad skillnad man gör, man har i grunden gått med på den kil som slagits in mellan andligt och profant och säger att det andliga är det som gäller. En tråkig och möjlig konsekvens av detta är en form av gnosticism. Och jag har ju själv min bakgrund i denna del av kristenheten och tycker mig ha märkt av denna högre och mer ”andliga” kunskap som en del anser sig ha.

Det är förstås något av nidbilder jag målade upp nu men det härliga nu är att jag till del funnit en vän som håller med mig om detta – Malm. Han ska dock inte lastas för mina uttryck om saker, utan läs boken själv om du blir arg på mig och Malm, så du kan bli rättvist arg på honom så att säga.

För mig som konservativ, i grunden, så har jag de senaste åren fått upptäcka så mycket gott det finns i världen, förutom att jag också lärt känna min egna fallna människa än mer. Likaså hoppas jag att liberala kristna ska få lära känna att Gud faktiskt talar genom Bibeln och att han talar till oss idag både genom Ord och sakrament.

Utan Gud blir livet tomt och vi försöker istället fylla det med prylar, människor, vanor och med mera som kanske ger olika former av tillfredsställelse för stunden. Men som bara än mer understryker den tomhet alla bär inuti.

Detta var del 1 av en serie med inlägg som tar språng utifrån Malms bok. Kommentera gärna!!!

Fick en liten påminnelse på mail:en om att jag inte lagt upp min mission-shaped uppsats, så jag tänkte passa på att göra det nu

Jag blev rätt nöjd med den och hoppas den kan vara intressant läsning för den hugade.

David Fredin: Mission-shaped church och Bo Giertz (pdf)

I förra veckan var jag och Mattias nere i Skåne på en kontraktssamling och höll ett föredrag utifrån vår uppsats (En postmodern kyrka (!/?)). Vi nöjde oss förstås inte med att prata enbart utifrån uppsatsen utan bredde på med allt vi har tänkt och läst sedan vi skrev den, så föredraget handlade även om framför allt Mission-shaped men även lite andra perspektiv. Det var intressant och roligt. Och skulle vi få chansen att göra det igen skulle vi nog strukturera om och förändra en del i föredraget så det blir ännu bättre.

Jag kom hem lagom för att se semi-finalen i ESC, det var riktigt roligt och många bra låtar också! Lördagen blev förstås lite av en besvikelse eftersom jag hade tippat att Sverige skulle komma rätt högt upp. Men det var väl den välkänt dåliga kameraföringen som bidrog till att Olas karismatik inte riktigt nådde ut, plus att jag tror att The Ark drunkande lite i alla bidrag och det rätt så speciella franska bidraget som kom precis efter…

Paniken tilltar alltmer och jag får en del gjort med min uppsats, jag hoppas hinna ta alla mina poäng innan sommaren och praktiken tar vid. Det ser än så länge inte omöjligt ut, vilket är skönt.

Det är nu den kommer. Med full styrka.

Efter en allt för intensiv första halva av terminen med väldigt krävande hebreiska så var det svårt att komma igång med skrivandet under april. Men lite blev gjort (i dubbel bemärkelse).

Nu är det maj och insikten om att jag måste vara i stort sett klar om ett par veckor gör ju att motivationen lägger sig på en helt annan nivå. Tack och lov har jag redan gjort mycket ”i huvudet”, så det är inte så illa som det kanske verkar.

Denna gång är det Mission-shaped Church och Bo Giertz som hamnar i rampljuset. Jag jämför rapporten MsC med Giertz bok Kristi Kyrka och tittar på hur de motiverar sin ekklesiologi. Mycket intressant och den kommer också att hamna på den här bloggen så småningom. Förhoppningsvis lagom till sommaren när praktik och annat tar vid

Vi hade temadag på Johannelund (ska du läsa till präst, gör det där. Punkt.) och blev påhälsade av den anglikanske biskopen Graham Cray som har lett arbetet med MsC (jag antar att du gissat vad förkortningen betyder…). Det var ett väldigt bra föredrag även om han fullständigt missbrukade PowerPoint som så många brukar göra (och varför använde han powerpoint på sin fina macbook??? Han kan ju köra Keynote som alla vettiga människor…). Vill man titta på missbruket av Powerpoint så kan man kolla här, här och till sist här. Dock rekommenderar jag rapporten som du kan hitta på alla vettiga nätbokhandlare, men även som pdf här.

Nu ska jag ha sånglektion och träna mig på att inte spänna mig så mkt när jag sjunger (man vill ju klara de liturgiska sångerna i mässan när man är prälle…).

God bless!

Häromdagen gick jag och Mattias igenom uppsatsen och rättade till en del av det vi fick kritik för när den lades fram. Eftersom den gick igenom i höstas var vi inte motiverade att göra någon större förändring utan pysslade med lite felstavningar och annat sånt där smått och gott.

Nu lägger jag med gott samvete ut den här på bloggen för vars och ens saliga nedladdande

För den som inte följt denna blogg sedan i höstas kan jag berätta att uppsatsen är en 5 poängare (gamla systemet) i systematisk teologi där vi jämför Emerging Church med Fredrik Mod?�us Mod att vara kyrka. Vi låter Brian McLaren och Dan Kimball representera Emerging Church och Fredrik får stå på egna ben, dock tar vi upp folkkyrkans historia en del och vi nyttjar Mark Driscolls och Don Carsons kritik mot Emerging (dock är ju Carson rätt mycket ute och cyklar).

Uppsatsen: En Postmodern Kyrka (?/!)

Jag håller på och funderar en del över min syn på Bibeln och traditionen, det här är en del av det tänkandet. Notera att jag kan komma att ändra mig på mer än en punkt i framtiden om jag kommer på att jag tänker fel.

St. Augustine, On the Literal Meaning of Genesis, trans. J. H. Taylor, New York: Newman Press, 1982.

Now, it is a disgraceful and dangerous thing for an infidel to hear a Christian, presumably giving the meaning of Holy Scripture, talking nonsense on these topics (i.e. astronomy etc.); and we should take all means to prevent such an embarrassing situation … the shame is not so much that an ignorant individual is derided, but that people outside the household of faith think our sacred writers held such opinions, and, to the great loss of those for whose salvation we toil, the writers of our Scriptures are criticized and rejected as unlearned men. (p. 42f)

Fascinerande va?!

En del människor vill gärna tolka Bibeln på ett sätt som går stick i stäv med vetenskapliga rön, varför? Jag tror att man sitter kvar på 1500-talet i sitt tänkande och önskar att resten av världen också gjorde det, så våra missionsstrategier skulle fungera även här i väst. Det är spännande att problematiken är ungefär lika gammal som kyrkan, för det var onekligen länge sedan Augustinus var verksam…

Ör det vettigt att använda Bibeln på ett sådant sätt? Personligen ser jag det som ett övergrepp på den Bibel som man menar sig högakta. Hur kan det vara gott att läsa in något annat än det som Gud försöker kommunicera genom människor i Bibeln?

Hela frågan om Bibelsyn tycker jag är väldigt intressant, jag har haft flera olika sorters Bibelsyner genom mitt liv har jag insett. Som liten trodde jag den typ var en bok mer eller mindre skriven i ett streck av Gud. När jag blev äldre insåg jag att den inte var det utan den är fylld av olika böcker med olika författare och genres. Det gjorde den inte mindre trovärdig (även om det ibland var min initiala reaktion) utan mer spännande. Likadant har jag fått fundera mer på min Bibelsyn nu när jag pluggar teologi. Hur mycket förutfattade meningar har inte vi kristna när vi lyfter boken (om vi nu gör det)?

Sola Scriptura till exempel. Vad får oss att tänka sola? Katoliker har gärna använt det till att kalla protestanter historielösa eftersom det verkat som att vi trott att Bibelns kanon ramlat på plats utan någon tradition. Nu vet jag inte hur många protestanter som är riktigt så naiva, men det ligger ändå en poäng i det som jag tror är viktig. Vi kan inte ignorera traditionen, den kristna traditionen. Jag tror den är viktig och att vi har tappat en komponenten genom reformationen.

Så, då är det bara att konvertera då? Neej, det är jag inte så inne på, jag skulle vilja inkludera de senaste 500 åren i traditionen också, de viktiga och goda erfarenheter som gjorts inom alla samfund är viktiga att inkludera i det corpus vi kallar för tradition.

Visst längtar jag också efter Kyrkans yttre synliga enhet, men vi ska nog börja jobba oss framåt så smått och sträcka oss efter en inre enhet mellan kyrkorna.

Glöm inte att kolla in godpod en ny episod kom precis ut…