Några dagar senare, men kanske kan det vara av intresse?

Predikan 1:a advent 2009

Den här predikan kommer att handla om en enda mening, nämligen:

Din kung kommer till dig, ridandes på en åsna.

Därför börjar jag med ett skämt: En björn, ett lejon och gris satt och samtalade med varandra. Björnen sa: om jag morrar så skakar alla av rädsla. Lejonet sa: om jag morrar så flyr alla. Då sa grisen: det är väl inget, om jag nyser så går hela världen och vaccinerar sig.

Åsnan

Gud skulle förstås kunna sätta en björn, ett lejon och en gris tillsammans och få dem att samsas, så inte björnen och lejonet slåss om vem som ska få äta grisen. Men är det någon av oss som tror att Gud har gjort det i stället för att det bara var ett skämt?

Jag hoppas inte det i alla fall. I kyrkan tror vi på Gud och att Jesus blev människa för vår skull. Men en del tycker det är på samma nivå som att tro på skämtet, eller sagor. Ur det ateistiska perspektivet har vi nog redan hört resonemanget, men från Guds sida då? Varför tro på Gud och inte bara veta, han kan väl visa sig?

Och här kommer vi förstås in på åsnan…

För om en romersk soldat stod och kollade på när Jesus kom ridande och folk ropade Hosianna och så vidare, vad kan han ha tänkt då? Kanske något i stil med: ”Så han ska vara kung? Varför rider han då på en åsna och ser helt vanlig ut? Var är kronan eller segerkransen? Var är soldaterna i hedersvakten? Var är alla tjänare? Han har ju inget land, så vad är han då kung över?”

Så såg det också ut till det yttre, men vad var det då som Jesus lärjungar och de andra som trodde såg? De såg en riktig kung därför att de såg med trons ögon. Tron nöjer sig inte med förnuftet som soldaten jag hittade på gjorde. Tron nöjer sig inte heller med det som syns på ytan, utan tron beror i stället på ordet ensamt och inte på det yttre. Därför blev och blir än i dag Jesus bara mottagen som kung bland dem som tror på profetens ord. Bara de som tagit emot Guds rike genom ande och inte syn. Håller man fast vid yta och känsla så missar man hela grejen.

Den här bilden, med Jesus på åsnan är en viktig bild av trons natur. Så tänk gärna på den. Det yttre står i kontrast mot det inre. Så är det med hela den kristna tron, den är klädd i ett enkelt yttre men har ett oändligt rikt inre. Och det skulle ju inte vara tro om det yttre var på det sättet som tron säger. Om de två sakerna stämde överens behövdes ingen tro, då skulle ju Jesus varit klädd som kung och haft en stor häst och en rejäl armé med sig. Och då skulle också det fria valet du och jag fått av Gud — att frivilligt älska Gud och leva i relation med honom försvinna. För då skulle vi alla veta att han var kung och det skulle inte finnas utrymme för tro.

Tror man på Jesus måste man hitta skatterna i fattigdom, ära i vanära, glädje i sorg, liv i död och hålla fast vid dem i den tro som klamrar sig fast vid Jesus själv och förväntar sig att det är så.

Din konung

Ofta kopplar man samman tro och fanatism och det är mer än en person som har sagt att det är religionen som ligger bakom alla krig och om vi slapp religion skulle vi slippa krig. Men så är det ju knappast, krig har många gånger förts i en guds namn, men om vi tittar närmre på krigen brukar det ju finnas andra intressen bakom, men det är ju bekvämt att skylla på en gud… Sedan är ju varken nazisters eller kommunisters brott i krig beroende av religion.

Att över huvud taget prata om ha kungar som bestämmer över oss blir ålderdomligt i vår tid när vi lever i en demokrati, men Bibeln skrev inte färdiganpassad för 2000-talet utan vi får översätta själva så vi förstår vad som menas. I en demokrati kan man säga att majoriteten är kung över minoriteten. Det är de flesta som bestämmer över de färre, eftersom det är så rösterna slår i valen vi gör. Det gör att oavsett vilket form av regering vi har i Sverige, så kommer den att slå bra för vissa och dåligt för andra oavsett partifärg.

Jesus är din egen personliga kung, vilket gör honom annorlunda än alla andra kungar och för den delen vår egen demokrati. För han är din egen som är lovad till dig och som ensam ska leda dig, dock inte kroppsligt utan i anden. Det är efter honom som vi har längtat ända från början och som kommer att rädda oss från allt som hållit oss tyngda, bekymrade och fångna. Jesus är kung över ditt hjärta och han kräver inte att du ska gå ut i krig för att erövra ett annat land till hans ära. I stället ser han efter din själ och ger dig trygghet mot synd, död och annan ondska – eftersom han är Herren över liv och död och allt finns i hans hand. Det var därför han kom till oss och blev en av oss för att befria oss från tyrannerna på denna jord och i stället se efter oss själv. Dessa gåvor får vi av denna enkla kung som rider på en åsna. Det är något som förnuftet inte förstår och som inte förklaras av naturen, utan förstås enbart av tron. Han är kung över den som tar emot tron och som har en bekymrad själ, som längtar efter förlåtelse och att bli upprättad i sitt inre.

Kommer till dig

Din kung kommer till dig, det är inte du som kommer till honom. Gud är den som skapat vår värld och som befinner sig utanför den och inte är beroende av den. Det innebär att vi inte heller själva kan komma åt Gud. Vi kan inte välja att kontakta Gud innan han kontaktat oss. Därför är det han som kommer till oss och inte vi till honom.

Men den fria viljan då? Som jag tog upp innan?

Det är lätt att lura sig av den fria viljan, att den gäller allt och överallt och att vi själva får ha allt i kontroll. Men det vi inte vet något om kan vi inte heller välja eller välja bort.

Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte kan förtjäna vår relation till Gud. Det är en oerhört viktig del av den kristna tron. För det innebär att vi inte kan eller behöver bekymra oss över om vi gjort tillräckligt mycket för att få höra till Gud. Det har hänt mig flera gånger när jag mött människor i olika situationer att de sagt att de inte är Guds bästa barn. Men vem är det? Ingen kan förtjäna sin relation till Gud. Varje sak vi gör fel eller tänker fel skiljer oss från Gud. Därför kommer varje initiativ från Gud.

Har du en tro på Gud, är det en gåva Gud har gett dig och inte något som du presterat själv. Det gör att du kan börja slappna av i din tro och lita på att Gud tar hand om dig, Men om vi inte själva kan skaffa oss en relation till Gud, hur går det då till?

Evangeliet kommer först, man får höra det predikat för sig. Det kan vara i kyrkan och av prästen, men det kan lika gärna vara någon annanstans man får höra det: T.ex. av någon man känner eller möter. När man hört evangeliet och förstår att man själv inte kan förtjäna sin plats inför Gud och att allt vi gör själva är otillräckligt och synd. Där har vi början på den kristna relationen till Gud. Insikten om att man själv inte räcker till. Den insikten kan man få hjälp med om man tittar på sitt eget liv och ser hur man själv lever, alla saker man gör som kommer av själviska motiv och alla dumheter man hittar på. Så vi får släppa ifrån oss allt sånt som handlar om att bevisa oss själva inför Gud och andra människor och istället ta emot denna kung som kommer ridandes till oss på en åsna. Och så får vi i tron klamra oss fast vid honom, be om hans förlåtelse och få tröst av honom i hans nåd.

Det spelar alltså ingen roll vad vi gör i våra liv för att förtjäna en relation till Gud, det går inte. Man kan bygga hundra kyrkor, eller starta 10 framgångsrika välgörenhetsorganisationer, gå i kloster eller vad som helst, det hjälper inte. Det enda som hjälper är att släppa ifrån sig sitt eget och ta emot Jesus som kung i ens eget liv.

Det betyder förstås inte att det inte spelar någon roll sedan hur vi lever. Bara att vi inte kan förtjäna vår relation till Gud. Självklart ska man inte leva rövare för att Gud ändå förlåter, då lurar man bara sig själv för Gud kan man inte lura. Men vi får arbeta på de områden i våra liv där vi misslyckas och faller och ständigt ta emot den förlåtelse som bara Gud kan ge oss, och vi får vara glada för att vår kung kommer till oss! Och för att vi vet att den här kungen inte är som andra kungar utan en kung som älskar oss, tar hand om oss, förlåter oss och för vår skull dör för oss.

Vad anser du?