IPRED är ingen trevlig lag som bara ska skydda upphovsrättmännens rättmätiga ersättning, kolla bara vad följderna blir:

1. Film- och skivindustrin får rätt att få ut vem som abonnerat på en viss IP-adress på nätet vid ett visst klockslag, om de visar en domstol ”skäliga bevis” för att fildelning har skett från den IP-adressen. En skärmbild (som är superlätt att fabricera) kommer med stor sannolikhet att vara mer än tillräckligt. Detta innebär bara i sig att de får större befogenheter att kränka personlig integritet än den svenska polisen (som inte kan få ut sådana uppgifter utan att ett brott kan ge åtminstone fängelse, och ofta fleråriga fängelsestraff).
2. Med dessa uppgifter i handen skickar de ett kravbrev till abonnenten för internetabonnemanget (som inte behöver vara samma person som fildelat). Där står det i allt väsentligt ”betala en månadslön, annars stämmer vi dig på fyra månadslöner. Vi har bevis och du kan inte vinna. Tar du det till domstol får du dessutom betala rättegångskostnaderna”. De flesta betalar i ren skräck för att få problemet att försvinna. Det är så upphovsrättslobbyn har gjort i varje annat land där de fått den här rättigheten och det finns ingen anledning att tro att de skulle göra annorlunda i Sverige. Detta är inget annat än statligt sanktionerad utpressning. Rättssäkerheten är obefintlig.
3. Skadeståndsbelopp i Sverige har ända sedan 1920 haft en väldigt strikt princip: skadestånd får bara utdömas för faktiska, dokumenterade ekonomiska skador. Den här lagen ändrar på det, så att film- och skivindustrin får stämma privatpersoner på fantasisummor bara för att markera sin maktposition, utan att behöva visa att de förlorat ett enda öre.
4. Den fildelare som dömts i domstol ska kunna åläggas att betala en tidningsannons eller motsvarande där det står att han eller hon har blivit dömd, och för vad. Detta är också något som aldrig förekommit tidigare.
5. Politikerna hävdar att det hela kommer från ett EU-direktiv, ”sanktionsdirektivet” eller IPRED1. Det är en ren lögn rakt upp och ner. För det första, så kräver EU-direktivet bara att abonnentuppgifter får tas fram i samband med en rättegång, inte att privata intressen ska kunna få ut dem bara för att de påstår något. För det andra har EG-domstolen uttryckligen slagit ner den delen av direktivet; den gäller inte längre.

Läskigt eller hur?

Kombinationen av IPRED, ACTA och datalagringsdirektivet ger direkt obehagliga följder:

Med datalagringsdirektivet tvingas internetleverantörer och telefonbolag att spara information om alla sina kunders ringande, var de befinner sig (människor kommer alltså att spåras med sina mobiltelefoner; Varje gång ett telefonsamtal görs eller tas emot, samt när det avslutas, kommer platsen man är på sparas), vad som skrivs i SMS.. och så vidare, att lagras. Hej Storebror någon?