Eller inte. Eller jo, fast hans rollfigur i Bruce Almighty

Så här såg det ut i annonsen:

Både mer och mindre spännande än verkligheten, på samma gång. Det som stör mig mest med annonsen är att det verkar som att det helt är min grej. Men planeringen för den här mässan gjorde vi gemensamt, två församlingspedagoger, några aktiva ungdomar och jag. Plus att själva genomförandet av mässan inbegrep de duktiga musikerna som spelade. Men samtidigt förstår jag att annonsen inte blev mer fyllig, det ska in mkt i den och jag gissar att Eva inte fick mer uppgifter heller, så jag blame:ar inte henne

Här följer min predikan på kvällen, fast i skriven form, så den är inte riktigt likadan som det jag faktiskt sade…

Bruce den allsmäktige

Läs gärna den gammaltestamentliga texten (Jes 55:8-11) och evangeliet (Luk 8:4-15) för den här söndagen.

Igår efter melodifestivalen gick det en film på en annan kanal, som heter Bruce den allsmäktige. Filmen hette det alltså, inte kanalen… Det är en film med Jim Carrey i huvudrollen som Bruce och med Jennifer Aniston som hans flickvän och Morgan Freeman som Gud. Jag ska inte berätta allt i filmen, ifall ni inte har sett den och vill se den i framtiden. Men en del kommer jag att berätta.

Bruce råkar i början av filmen ut för en del jobbiga saker. Han får problem med jobbet bland annat, men det är en del annat som också går snett. Och han blir väldigt besviken och arg över det. Han har en diskussion med flickvännen om Gud och han tycker att Gud är orättvis mot honom och att han själv skulle göra ett betydligt bättre jobb som Gud.

Gud bestämmer ett möte med Bruce och när de ses ger Gud Bruce jobbet som gud, så han får pröva på att vara Gud. Gud ger honom några förhållningsregler, där den viktigaste är: ”Don’t mess with free will” (försök inte påverka den fria viljan). Bruce tror först inte på det hela, men upptäcker sina krafter och börjar använda dem. Den första tiden använder han dem för att ställa saker till rätta i sitt eget liv, så han får det som han vill med jobbet. Det går väldigt bra och han är nöjd. Men, det är förstås ingen dans på rosor, för sen påminner den riktige Gud honom om en sak han glömt. Nämligen alla människors böner, som han måste svara på. Och det blir jobbigt för Bruce, trots att han inte behöver svara på precis alla människor böner utan bara de böner som beds inom några kvarter från där han bor. De ber så väldigt mycket mer än vad han hinner med att besvara dem. Och sen utbryter en stor konflikt mellan honom och hans flickvän och han försöker använda sina krafter som gud till att få henne att tycka om honom igen, men det går inte. För han får inte ”mess with the free will”, han får inte och kan inte tvinga henne att tycka om honom igen.

Till slut inser Bruce att han inte passar särskilt bra som gud, så han ger upp det hela och låter Gud vara Gud igen. Och i och med den insikten så släpper han en del annat också, han släpper sin karriärlystenhet, eftersom den går ut över andra och hans relation till flickvännen, och han släpper tanken på att försöka tvinga henne tillbaka. Det leder till att han blir en mer harmonisk person och flickvännen bestämmer sig sedan för att komma tillbaka till honom igen när han släppt karriären och de andra sakerna.

Anledningen till att jag berättar om filmen, är för att det finns en hel del med den som hör samman med dagens texter. Sensmoralen i filmen, som jag uppfattar den, är att Guds vägar är högre än våra, som det står i GT-texten. Alltså, att vi inte kan förstå oss på vad som är bäst för oss och andra och kan inte heller fixa det bättre än vad Gud gör.

Filmen lyfter upp att det finns olika saker som påverkar människans liv, så som:

Den fria viljan man har själv. Andra människors fria viljor. Den verklighet vi lever i. Och Gud.

Slutsatsen är som jag sa innan, att Gud är så mycket högre än oss att vi inte förstår oss på honom. Vilket är något vi mycket lättare kan gå med på i teorin än i praktiken.

För när det onda drabbar oss, så blir det ganska annorlunda. När vi hör om att tusentals barn svälter ihjäl i något afrikanskt land, så tycker vi det är hemskt, men det drabbar oss inte så hårt som personer. Vilket både är bra och dåligt, för om vi verkligen tog in allt hemskt som händer i världen skulle vi ha svårt att överleva själva, men det är också dåligt eftersom vi inte hjälper mer. Men det är ju så, när saker är på avstånd. Däremot när vi är med om onda saker själva, i våra liv, så blir det en helt annan sak. För det är ju så, tycker vi, att Gud inte kan tillåta en sådan här sak att drabba mig i mitt liv, om han är god. Det vi råkar ut för kan vara olika saker. Det kan vara att man har blivit dumpad eller ensam av andra skäl. Det kan vara något en annan människa eller andra människor har gjort mot en. Det kan vara en olycka man råkat ut för, eller något annat ont. Det kan göra det svårt att tro. För när jag själv är med om saker som inte är goda, så blir den här frågan med Gud godhet mycket svårare.

För om Gud verkligen var god, skulle han inte utsätta mig för det jag råkat ut för. Kanske har du befunnit dig i en sån här situation själv, eller är i den nu? Det är lättare att gå med på att Gud är god, så länge vi håller oss till det teoretiska och inte blandar in våra liv i det hela. Men så fort vi gör det, blir det krångligare.

Frågan som man väcker, när man upplever det så här, är frågan om ondskans problem. Alltså, hur kan Gud vara god när det finns så mycket ont i världen?

Det är en filosofisk fråga som man har debatterat mycket inom filosofin, men på senare har det avtagit lite. Det beror på att Alvin Plantinga, skrev en mycket välformulerad skrift för något tiotal år sedan, som heter till den fria viljans försvar. Och där resonerar han att den här världen är den bästa tänkbara. Gud har gjort alla de goda val han kunnat göra. Men han har också gett oss människor den fria viljan, vilket är en god sak förstås, vi får tycka och tänka som vi vill. Men det leder också till att Gud begränsar sig själv, frivilligt, för att ge oss utrymme och där finns utrymmet för det onda. Genom att Gud låter oss ha en fri vilja och ta konsekvenserna av den, så finns det utrymme för det onda i världen. Det som vi råkar ut för, som inte är gott. Det är ett första svar på den frågan.

Det andra svaret, som är mindre öppet för debatt (kanske), är att så fort vi går med på en gud som är allsmäktig och god, oavsett om vi tror på honom eller inte, så går vi med på en gud som vi inte längre kan kontrollera om han gör de bästa valen eller inte. För oavsett vilka onda saker som sker på jorden och vad vi råkar ut för, så kan det finnas ett gott skäl till att Gud ändå tillät dem, även om han inte ville dem. Och vi kan inte veta, att det inte är så. Vi kan inte bevisa att Gud har fel, eftersom han är allsmäktig och det är inte vi.

Så ja, Gud är god, även om vi personligen råkar ut för onda saker. Men det tar förstås inte bort att onda saker är onda, men Gud är alltid god.

Bruce fick göra insikten om att det är bäst att Gud får vara Gud genom att han själv fick testa på. Hur är det då för oss andra? Hur ska vi inse samma sak?

Ja, genom den fria vilja som jag pratat om, så har Gud gett oss, var och en, rätten att själv bestämma vem eller vad som ska vara Gud i våra liv. Och vi kan ju ha oss själva, så vi kan ju ha oss själva som gud i våra liv, om vi vill. Gud låter oss göra det, precis som han lät Bruce, men i verkligheten så får vi inte Guds krafter, tack och lov!

Evangeliet från idag talar om hur vi människor förhåller oss till Gud. Liknelsen, Jesus berättar, kan uppfattas som rätt hård, och det är lätt att vilja förmildra den, i stället för att ta den på allvar, det är ju Jesus själv som säger den.

Och berättelsen går ut på att det är Gud som är såningsmannen, som sår åkern. Och han sår fröna, som är Guds ord, i olika jordmån med flit. Och de olika sorternas jord är i berättelsen våra slutgiltiga attityder mot Gud.

Det kan vara som marken där fröna hamnar ovanpå och blir trampade på och uppätna av fåglar. Alltså att man inte alls vill ha med Gud att göra i sitt liv.

Det kan vara som berggrunden där Guds ord landar väl, men eftersom det är så grunt med jord, så när det blir lite tuffare tider, så dör tron, för den har ingen stadig rot i livet.

Det kan vara som med när fröna faller bland tistlarna, Guds ord landade väl där, men det växer tillsammans med ogräset, de andra prioriteringar som till slut tar över och man lämnar tron därhän.

Och till sist har vi den goda jorden där fröet landar och får växa ostört.

Och det är på det här slutgiltiga sättet som Jesus berättar liknelsen. För att väcka människorna så att de börjar fundera över vad de egentligen prioriterar i sina liv.

Men, det kan också handla om hur vi utvecklas i tron, t.ex. att vi går från att inte alls vilja höra talas om Gud, till att vilja det men inte ha så mkt jord att rota tron i. Sen kanske man går vidare till att ha mer jord att rota tron i, men man har också andra prioriteringar i livet som man sätter före tron. Och till sist kanske man kommer dithän att man låter tron växa ostört och inte sätter annat före.

Men det kan också handla om hur vi är i olika faser och kan gå mellan dem. Ingen av dem måste ju vara för evigt.

Och när vi då kanske går från att ha ett väldigt litet lager jord till ett större, så får vi be Gud om förlåtelse för att vi inte tagit in honom mer i våra liv tidigare. Och likaså får vi, när vi låter annat bli viktigare än Gud och kväva tron, be om förlåtelse för att få börja på ny kula igen, tillsammans med Gud. Precis som Bruce insåg i filmen att han inte är lämpad till att vara Gud, så kan vi också få inse just samma sak. Vi är inte lämpade att vara Gud, vi är lämpade för att vara människor som är Guds barn. Och vi får leva i tillit till Gud, om vi vill. För Gud är god, oavsett vad vi råkar ut för, även om det kan vara väldigt svårt att tro på ibland. Och att vi inte får som vi vill, handlar inte bara om att Gud även vill hinna svara på andras böner, utan om att vi människor, både som individer och gemensamt, valt att inte ha gemenskap med Gud, vilket gör att våra liv och vår jord ser ut som den gör.

Men vi får som sagt, om vi vill, lämna oss i Guds händer och bli förlåtna, genom att Gud själv blev människa genom Jesus Kristus och dog och uppstod för våra synders skull på korset. Därför kan vi få leva i gemenskap med Gud.

Tags: Bruce den allsmäktige, Bruce the almighty, Lovsångsmässa