I fredags predikade och celebrerade jag mässa i Lötenkyrkan i Uppsala, vid öppningsgudstjänsten för lägret Livsväg 08 som gick av stapeln då. Det var (sades det då) ungefär 130 personer där, varav den absoluta majoriteten i åldrar mellan 20-35 år. Vilket är målgruppen för lägret.

Det var spännande att få predika för en så stor och ung församling, och absolut första gången jag gjorde det på ett läger också. Förberedelserna innebar en rätt duktig dos predikoangst, som iof alltid hör till. Men jag (som fortfarande är en rätt ny präst och därmed rätt ny på predikningar också) lärde mig en del mer om hur man kan tänka när man lägger upp en lite längre predikan, för att folk ska kunna hänga med hela vägen och inte somna halvvägs. Min största lärdom förutom att det gick bra, är att det kan vara en idé att inte skämta lika mycket när jag kommer in på de mer djupa och berörande delarna mot slutet av predikan. Det är vad jag kommit fram till hittills i alla fall, förutom att jag fått en del tack av folk som var där. Men jag inbillar mig inte på något sätt att jag är en ”färdig” predikant som inte behöver slipa och jobba mer med både innehåll och presentation

Igår, i söndags alltså, så höll jag ett föredrag om Emerging/missional church. Det kändes bra, det var också spännande att göra detta – eftersom även det var för första gången. Dock kändes det förvånansvärt naturligt, vilket jag tror beror på att jag gjort liknande förut tillsammans med Mattias Thurfjell, och att jag förstås jämt och ständigt talar inför folk numera (med tanke på alla samlingar, gudstjänster, dop och begravningar — och förstås enstaka vigslar).

Så sammanfattningsvis: Jag är nöjd med helgen, det gick ju bra med predikan, mässa och föredrag. Men jag ser samtidigt gott om möjligheter att fortsätta utvecklas på alla dessa områden.