Helt sant.

Efter en dag av skådespeleri om Kina är jag helt slut i hjärnan. Det beror rätt mycket på att luften tog slut nere i källaren och jag fick en riktigt exploderande jobbig huvudvärk. Den verkar gå över nu (när jag tagit en Ipren). Ska snart iväg och vara med på kvällsmässa med tillhörande måltid och sedan spela en sista gång för dagen. Denna sista show är för de intresserade vuxna som vill se, annars är målgruppen barn i 6-årsåldern till och med årskurs 6.

Och slutligen till en helt annans sak. Länka gärna till kyrkoårskalendern, den förtjänar att komma högra i Googles resultat. Jag har mött intresserade lite här och var, så det vore fint om den kunde komma högt upp i sökmotorns resultat så folk får vad de vill ha

I slutet av förra veckan började förvandlingen. Vi började ”pappra” (täcka golv och väggar med papper så det går att måla på dem) källaren, på tisdagen, i Salabackekyrkan inför den omvandling till Kina som rummet skulle genomgå. På torsdagen drog arbetet igång igen och vi ”papprade” klart, målade, började bygga väggar mellan olika delar av ”Kina” och byggde hus (och tak). Det hela målades och ställdes klart under helgen (då var jag ledig) och igår hade vi första dagen med föreställningar.

4 klasser av barn kom igår, det gick bra och de var duktiga på att lyssna och följa med i berättelsen. En försenad tävlande till OS tar med sig barnen som sin ”trupp” från Sverige och tar med dem först ut på det kinesiska landet, där de möter en äldre kvinna som bott hela sitt liv på landet och som har ett barnbarn som bor hos sig. Sen åker de buss in till Beijing, där möter de en lärd kinesisk skrivare (mig) som berättar om det kinesiska språket. Efter det möter de en kvinna i ett tehus, som berättar om te, qi gong, urbaniseringen och moderniseringen. Det var en aning förkortat men ungefär detta är vad som sker under ”resan” till Kina, i Salabackekyrkan.

Det var kul igår, men man blir lite trött. Idag ska jag på handledning på stiftet för att sedan spela min roll som kinesisk lärd man resten av veckan (det är onekligen omväxlande att vara pastorsadjunkt).

Apropå argumentet (som Lekander använder och som jag hört Dawkins använda) om jultomten och tro på Gud. Så landar det, gissar jag, i att man påstår att det handlar om blind tro. Den marxistiske akademikern Terry Eagleton kritiserar Dawkins bok ”The God Delusion” just vad gäller detta, i sin recension:

Dawkins considers that all faith is blind faith, and that Christian and Muslim children are brought up to believe unquestioningly. Not even the dim-witted clerics who knocked me about at grammar school thought that. For mainstream Christianity, reason, argument and honest doubt have always played an integral role in belief. […] Reason, to be sure, doesn’t go all the way down for believers, but it doesn’t for most sensitive, civilised non-religious types either. Even Richard Dawkins lives more by faith than by reason. We hold many beliefs that have no unimpeachably rational justification, but are nonetheless reasonable to entertain.

Hos ”Carin 21:30″ i onsdags gjorde Skytte inte ett av sina bästa TV-framträdanden och Nina Lekanders kristendomskritiska kommentarer fick i hög grad stå obesvarade. Hon gjorde en del klassiska saker som att bunta samman kristen tro med tro på jultomten, vilket är rätt patetiskt.

För tror man att tro på Gud har samma nivå som att tro på tomten har man underminerat sig själv, anser jag. Eftersom tron på Gud är en grundläggande filosofisk övertygelse i likhet med föreställningen att vi kan veta något om världen, att det vi ser faktiskt finns och att det därför går att forska och utveckla teknologi. Varken ateisten eller den kristne ser tomten som en nu levande person, och ingen hävdar det heller.

Lekander tar upp två ”klassiska argument” (som hon kallade dem, och menade också att de är giltiga):

1. Teodicéproblemet
2. ”The unmoved mover” – vem skapade Gud?

Teodicé

Tim Keller berättar i sin nya bok The Reason for God att senast någon på filosofisk nivå gjorde ett seriöst försök att underminera den filosofiska ståndpunkten att Gud finns genom att ta ondskan som argument, var i början på 1980-talet. Det argumentet anses i stort sett vara dött.

Varför då?

Jo, för så fort man tänker sig en Gud som är allgod, allseende och allsmäktig så är han stor nog att ha goda skäl för att tillåta ondskan utan att vi som människor kan förstå dem. Tänk dig att det mänskliga förståndet är en cirkel stort som ett senapsfrö, eller hela jorden, vilket du vill. Och tänk dig sedan att Guds cirkel är oändligt mycket större (egentligen utan begränsning). Då ser du att Guds skäl och tankar är så mycket större att vi inte kan nå dem alla.

”The unmoved mover” – vem skapade Gud? eller kausalitetskedjan

Argumentet att någon måste skapat Gud är rätt korkat av en genomtänkt ateist att framföra. Eftersom hon borde förstått att vi förstår Gud som upphovet till hela kausalitetskedjan, inte bara som en länk i den. Däremot har ateisten själv inget klart svar på den frågan.

Jesus existens

Lekander säger även: ”Det är tveksamt om Jesus ens fanns.” Vilket är ett än märkligare argument än de ovan, eftersom de historiska beläggen för Jesus existens är oerhört bra. Så hon respekterar inte själv vetenskapen som hon säger sig lovprisa, och till skillnad från kristendom representera.

Lite om evangelierna

Evangelierna är rätt speciella, eftersom de har en detaljrikedom och ett sätt att berätta som vi känner igen först i vår egen tid. I en roman kanske man lägger till små detaljer som att någon ritar i sanden, som inte har med handlingen att göra, för att få ett element av realism. Sånt pysslade man inte med för 2000 år sedan. Karaktären av evangelierna är ögonvittnesskildringar. Och de har onekligen trovärdighet. För de gamla teorierna om att berättelserna blandades i den tidiga kyrkan och att det inte skulle vara så stor skillnad mellan att berätta vad som skett och påhittade historier — är inte sant. Ovan nämnda Tim Keller berättar¹ om forskning som gjorts i Afrika på samhällen där man fortfarande har en stark oral tradition, där skiljer man hårt på påhittade berättelser och historiska händelser. Och på den tiden, i antiken, var man (och i samhällen som fortfarande är sådana) intränad i att lära sig berättelser ord för ord, för att kunna berätta dem vidare på exakt samma sätt. Ingen viskleken-problematik här inte.

Min vän Mikael uppmuntrade mig precis i en kommentar att skriva mer, så då gör jag det nu

Och den invändning jag tänkte ta upp nu, är den som Mikael påpekade i sin kommentar att man kan möta, han citerade, Joh 14:6, där Jesus säger:

Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig

Jag, precis som Mikael, har väldigt svårt att förstå hur man kan komma runt det här uttalandet från Jesus, vad gäller vägar till Gud (och himlen).

Exklusiviteten i kristen tro verkar vara något man gillar att störa sig på. Problemet med det är att varje världsbild man väljer är exklusiv. Ortodoxt (då menar jag i bemärkelsen ”rättlärigt”) bekännande judar, kristna och muslimer är alla överens om att den egna tron är rätt och de andra är fel. Så är det även med andra religioner och världsåskådningar. Även för ateisten. Skillnaden mot ateisten är ju att den inte tror något finns efter döden, därför får våra val i livet ingen konsekvens längre fram… (vilket förstås får intressanta moraliska följder)

Blir man som andlig människa arg eller irriterad på min övertygelse betyder det bara att den personens egna exklusiva tro kommer till uttryck. För varje person som kritiserar en övertygelse gör det själv utifrån en övertygelse — och att den övertygelsen skulle vara bättre, är ingen självklarhet.

Helt fantastiskt vacker, både jag och frugan tyckte det gick rakt in i hjärtat. Underbart att få njuta av andra kristna traditioner så här!

Tackar Thomas för tipset!

Ett vanligt ställningstagande bland många idag är en form av pluralistisk position, där man anser att alla religioner har lika rätt — eller lika fel. Ett argument man kan få höra är (detta kom upp i ett samtal jag nyligen var delaktig i):

Om du hade fötts i Thailand av buddistiska föräldrar skulle du antagligen inte varit kristen.

Och det kan nog vara sant. Men problemet är att det gäller pluralisten också.

Vilket leder till att vi inte kan slutgiltigt ogiltigförklara kristen tro (eller annan tro) med den typen av argument.

Att man får höra den typen av argument beror på att den som säger dem sätter sig själv utanför alla trossystem eftersom hon/han själv kanske inte säger sig tillhöra en specifik religion. Men det förändrar ju inte att det ställningstagande personen gjort lika mycket är ett steg i tro som min kristna övertygelse.

Shit, alltså. Ska man skratta eller gråta?

“Honestly, this has to be the end times.”
“I know, it’s almost exactly like the Left Behind books.”
“They said everyone would swoon at the antichrist and be captivated by him.”
“It is so scary.”
“I heard on the news today that all of the world banks have come to an agreement. That’s a sign too you know.”
“Oh, I hope we don’t have to suffer.”
“Did you know that Muhammad’s father’s name was Barack?”
“You are kidding!”
“People have no idea.”
“I think we are definitely headed into the end times.”
“So Grace, you’re kind of quiet. What do you think?”

Kommer från bloggen Kingdom Grace, Choking on My Scone. Sorry att jag inte la ut det från början

Någon mer som stört sig på att man inte kan få kyrkoåret eller kyrkoåren framöver i sin elektroniska kalender? Ni vet, så där fint som i en vanlig almanacka, där man har en röd dag och det står vilken söndag det är?

Under tre år har Björn gjort det jobbet för hand, men det kräver ju onekligen en hel del tid. Vad jag gjort under de senaste dagarna är att skriva ett skript som gör samma arbete för vilket år som helst, och därmed kan jag presentera en kalender som visar vilken söndag det är, i anteckningarna står det tema, texter och liturgisk färg.

Länka gärna till sidan där kalendern finns om du gillar den, det är bra om folk hittar till källan, ifall något är fel, då går det lättare att nå ut med uppdateringar.

Kyrkoåret