Läser Einar Billings bok ”Den svenska folkkyrkan” som en del i mitt arbete med examensuppsatsen. Han skriver (1911!) om när konfirmationen sker och folk kommer (min fetstil):

”Prästen gläds över att se dem, men vet ju dock väl, att det för många blott är en gammal sedvänja, som de kanske halvt motvilligt foga sig efter. Men det finnes mycket, mycket mera utvärtes anledningar. I dag är t.ex. efter gudstjänstens slut en viktig stämma utlyst; då komma kommunalpamparna fram till kyrkobyn, och komma för säkerhets skull redan till gudstjänsten. Men prästen måste tänka på, att han skall tala också till dem.” – s. 17-18

Jag tycker är fantastiskt kul och min upplevelse att det emellanåt är rätt talande in i vår tids situationer.

Kyrkans framtid är en blogg jag varit med och dragit igång, vi skriver så här om den:

Kyrkans framtid är ett bloggsamarbete vars nuvarande syfte är att fungera som en tankesmedja på nätet för Svenska kyrkan. Vi vill uppmuntra till fördjupad eftertanke och samling kring vår Herre Jesus Kristus och med hjälp av vår i historien grundade identitet som en, allmän, helig och apostolisk kyrka söka oss ned i djupet av de källor hela Kyrkan har att finna skatter i.

Det är vår övertygelse att i Kyrkans kallelse ligger att i ett ständigt pågående samtal integrera traditionen med den kunskap mänskligheten förvärvar, varför vi behöver tolka verkligheten både i ljuset av vår tro och med hjälp av förnuftet.

Kyrkans framtid vill ge uttryck för båda dessa utmaningar – att samtidigt vara rotade i historien och växa i samtiden.

Jag kommer att skriva inlägg som både hamnar där och på den här bloggen, i viss mån. Men även skriva specifikt för denna respektive kyrkansframtid.se.

Adressen (kyrkansframtid.se) och namnet på bloggen är ett sådant där underbart ödmjukt namn, inte sant? Var med på en mail-lista för några år sedan som hade precis det namnet, men den tid jag var med var det väldigt dyster samtalston – för det mesta. Namnet däremot är desto mindre dystert eftersom kyrkan till sin natur är Guds. Och har man Gud på sin sida, vem kan då stå emot?

En Microsoft utvecklare skrev häromdagen på sin [blogg](I will say that if you are impressed by the ”touch features” in the iPhone, you’ll be blown away by what’s coming in Windows 7.):

I will say that if you are impressed by the ”touch features” in the iPhone, you’ll be blown away by what’s coming in Windows 7.

Nu kanske vissa läsare av den här bloggen undrar varför detta är så speciellt.

iPhone, om du inte vad iPhone är, gå in på Apples hemsida här och titta.

Microsoft har kört den här taktiken i många många många år nu. Bara ett exempel, de lovare på 90-talet att de skulle släppa något som hette ”Cairo” och som skulle göra hårddisken till en databas så man skulle kunna söka sina filer fort på den. Den kom aldrig, men man var tidigt ute och lovade. Sen flera år tillbaka har alla som kör Mac kunnat söka genom sina filer blixtsnabbt med Spotlight. I år kom Windows Vista med en liknande teknik. Pinsamt.

Så har det varit år ut och år in. Microsoft lovar att ”till nästa version, då minsann!” Men när nästa version kommer (försenat ofta) så finns det inte. Ett skäl till löftena är att hajpa sina produkter så att folk inte köper något annat, för: ”Visst Mac:arna har det kanske idag, men imorgon kommer Nästa Windows och då!” Och så vidare…

Själv övergav jag Windows för mer än 5 år sedan och har bara kört det av och till för enstaka spels skull. Jag höll mig länge till Linux (och är fortfarande väldigt förtjust i det!). Men i våras blev det en mac, det har Linux fördelar men är oerhört lättanvänt. Vi kör bara Mac numera hemma och det är så skönt att det har de fördelar man hade i Linux: Inga virus (alls!), inga krascher och enkelt att ställa in saker precis som man vill.

Bara ett exempel, det är som bäst krångligt att få fildelning mellan två Windows-datorer att fungera, med Windows eget fildelningsprotokoll! Medan det är hur enkelt som helst för en Mac att fildela både med Mac och Windows-datorer. Och man behöver inte ställa in något.

I dagsläget är det bara tragiskt att inte fler känner till hur fruktansvärt mycket enklare och bättre Mac är, det finns inte längre några som helst skäl att inte byta över. Microsoft Office kom precis i ny version till Mac:en och man får med utmärkta program för att ta hand om fotobibliotek, musik, redigera film, skapa musik.

P.S Jag glömde berätta att MacBook Pro blev utsedd till den bästa Windows Vista datorn av amerikanska PCWorld. För det går att köra Windows på Mac:arna nu för tiden. D.S

Jag minns hur man under högstadiet försökte tuta i oss att Islam var en större religion än kristendomen, dock skulle kristendomen vara mer utbredd geografiskt. Vilka dumheter, jag minns att jag hade en sån där ungdomsalmanacka där statistik över världsreligionerna fanns och kristendomen var ungefär dubbelt så stor som Islam.

Under gymnasiet talade man om hur effektiv den muslimska missionen var i Afrika. Alltså, som att den fortfarande var det. Inte ett ljud om kristendomen.

Under ”kyrko- och missionsstuder B2:1″ (ah, länge sen man läste B-kurser), påpekades att antalet kristna växte om antalet muslimer i Afrika på 60-talet. Det är alltså 40 år sedan, varför var inte min gymnasielärare lite mer uppdaterad? Det är tydligen också så att på 60-talet var runt 25% av den afrikanska befolkningen kristna medan nu är över 45%… Och det kommer till mer än 20 000 kristna varje dag. Siffrorna kommer ur Philip Jenkins bok ”The Next Christendom”, men är från början från David Barrets ”World Christian Encyclopedia”.

Kristendomen växer explotionsartat över hela världen, nåja nästan hela världen. Vårt lilla hörn i Europa är eftersatt på den fronten, och det har fått många att tro att kristendomen är något gammalt som är på väg ut. Så oerhört fel de har som tror så. Jag hoppas att religionslärare över hela landet kontinuerligt skaffar sig mer korrekta data att ge, även om de skulle visa på något man inte är så överförtjust i, nämligen att kristendomen växer.

Dagens från asbo Jesus:

ASBO är en engelsk förkortning för Anti-Social Behavior Order.