Internetnärvaro

Detta första blogginlägg i en serie inlägg om Svenska kyrkans relation till internet är rätt så kritiskt. Jag kommer inte ge konstruktiva förslag i min kritik denna gång, det kommer däremot att komma tankar och idéer för bättre webbarbete i senare inlägg. Först måste vi fokusera lite på problemen…

Räcker det med att kyrkan har @svenskakyrkan.se-adresser, hemsidor och en “stor portal”? – Skulle inte tro det.

E-post

Många anställda läser inte sin e-post tillräckligt ofta. Ska man skapa riktigt förtroende och en kontinuitet i relation till andra över webben så behöver man läsa e-posten och svara på den.

En organisation som vill arbeta även över nätet måste också existera på nätet, då räcker det inte med att hänvisa till telefonnummer, för då riskerar intresset att tappas. Att knappa ihop ett mail går betydligt och fortare och är enklare än att resa sig och hämta en telefon.

Hemsidor

Det finns mycket att säga om både församlingars, stifts, och riks hemsidor. Tyvärr betydligt mer ris än ros, jag kommer att ta upp lite grand nu.

Riks

Jag har sedan tidigare versioner tyckt att riks-sidan (den man möter på svenskakyrkan.se) är rörig och svår att navigera. Till det kan man fundera över innehållet, t.ex. under “Vill du hjälpa till?” finns förutom uppmaningen att ta kontakt med den lokala församlingen bara (vilket förstås inte bara är så “bara”) två sociala arbeten, ett om rättvisefrågor och det andra om följeslagarprogrammet i Israel/Palestina. Galet. Inte finns det heller RSS/Atom-stöd, vilket innebär att man inte kan få uppdateringar på sidan automatiskt i sin bloggklient. Kass, riktigt kass.

Till på köpet kör man med vad jag kallar för ful-URL:er att för att komma till en sida om att hjälpa till ska man inte behöva se: default.aspx?di=23690&refdi=1273, utan något i stil med /engagemang/ – betydligt enklare att länka till och lättare att hitta tillbaka till…

Stiften

Jag har inte studerat alla lika noga, den jag möter mest är förstås Uppsala stifts hemsida, som är ful och dåligt gjord. Det är inte riktigt lika illa överallt, jag skulle säga att hälften (6 st) är rent ut fula medan den andra halvan är någonstans på skalan “okej” till “snygg”, det är dessa: Härnösand, Karlstad, Luleå, Lund, Stockholm och Strängnäs.

Och en alldeles särskilt eloge till de stift där man faktiskt har biskopens mail utlagd så det går att maila direkt, det är framåtanda! Det är dessa: Lund, Skara, Strängnäs.

Ingen av sidorna har RSS/Atom-stöd vilket innebär att du inte kan få automatisk uppdatering i din bloggklient, dåligt dåligt.

Och: det är så ute och surfmässigt dåligt med ramar så skäms på er stift som har det fortfarande, även om en del av de sidorna inte är fula utseendemässigt. Men allra värst är det förstås med…

Församlingarna

Jag tänker generalisera och raljera här också… Särskilt generalisera. Alldeles för många församlingars hemsidor är dåliga ursäkter till hemsidor, och det är problematiskt. Särskilt om det är församlingar i områden där många använder internet mycket och ofta för att ta reda på saker (läs: städer och tätorter). Tack och lov håller en del sitt kalendarium uppdaterat så det är någorlunda lätt att hitta när nästa gudstjänst blir av och var. Men alla håller inte ens på det, jag har stött på sidor där man har kvar ett kalendarium som är över att år gammalt…

Designmässigt är de ofta väldigt fula och alldeles för krångliga att navigera. De uppfyller inte webbstandards och har förstås inte heller något som helst RSS/Atom-stöd (för bloggklienter). Det är rätt illa.

Och det är mest illa med församlingarna, eftersom det är de som verkar på det lokala planet och förkroppsligare begreppet kyrka lokalt, därför borde de rimligen också stå starkast i relation till vanligt folk. Och vanligt folk använder datorer i allt högre utsträckning och blogging är minst sagt populärt och vida spritt. Ändå brukar det inte finnas mycket innehåll som kopplar an till dessa nya sätt att kommunicera på, varför inte? Vill man inte göra skillnad i samhället?

Technorati Tags: mission, nätet, hemsidor, kritik