Jag var ute och åt lunch med en vän (på uppsatsopponeringspausen) på Max som mycket föredömligt inrättat en GI-meny. När vi sätter oss vid ett bord så sitter en mamma med två små barn en två meter ifrån oss. En liten flicka blir fruktansvärt upprörd när jag sätter mig på den bänk som går längs alla borden och då även ”hennes” bord. Hon börjar upprört ropa ”Nej, inte mamma, nej, nej” och så vidare i samma ton. Jag kan ju bara inte komma ifrån tanken på att hon rädd för män för att någon slår hennes mamma.

Ör det bra eller dåligt att associationerna går så?

Visst är det bra, om det är sant, eller? Gör det någon skillnad om jag gissar rätt i en sådan sak? Jag kan ju ändå inte göra något…

Och tänk om det i stället handlade om något helt annat, flickan var kanske mycket bestämd på att bänken var ”deras” och jag var en inkräktare och inget värre var fallet. Stackars flickans far så, som genast blev misstänkt trots att han inte gjort något.

Jag tycker det är lite obehagligt att jag bär på de där associationerna och jag kan inte komma ifrån känslan av att många fler gör det, vilket gör det ännu läskigare. Hur överkänsligt riskerar inte samhället att bli om vi håller på så?

Därför hör jag personligen till dem som förtrycker och förtränger sådana känslor om det inte skulle ske något uppenbart överbevisande, eftersom jag bara går på den nu aktuella ”samhällsnojan”. Jag gillar inte det.

Hur skulle Jesus gjort?

Tags: våld