Det är intressant hur saker och ting liksom följer på varandra ibland, både bra och dåliga saker.

Nu har vi ju fått en ny klassiker, att Scandic fått för sig att inte ha biblar på rummen, varför nu det skulle vara så märkligt att ha dem där. De finns ju typ överallt och alla borde ju vara rätt vana vid det här laget…

Göran Skytte skriver bra om det hela på SvD så jag tycker att det vore klokt att gå dit och läsa lite

Jag har ju tidigare sagt att jag både håller med Bitte Asarmo och samtidigt inte. Men här har vi ett fall av att man, av någon anledning, tycker sig kunna ”hälla skit” över kristna på ett rätt märkligt sätt.

Vi talar ofta i Sverige om att vi ska vara och att vi är toleranta… Häromdagen kom det upp i ett samtal med en vän där det sades det uppenbara. Om man ska kunna tolerera någon/något så måste det ju vara av annan art än det man själv tycker och tänker. T.ex. om du och jag redan är överens om allting, då tolererar jag ju inte dig, eftersom det inte finns något att ”stå ut med”, så att säga. Det krävs av nödvändighet att vi har olika åsikter, handlingsmönster osv.. för att vi ska ha något att tolerera. T.ex. krävs det ett visst mått av tolerans av en ateist att diskutera och umgås med mig precis som det gör åt andra hållet. Och ofta är tolerans inte så fruktansvärt svårt. Men sen kommer vi till de är fallen då vi av någon anledning verkar se det som något oöverstigligt svårt.

Det är ju så hemskt att tvingas fira skolavslutningar i kyrkan. Det är ju hemskt att behöva se den där gideonitbiblen i hotellrummet. Usch, vad jobbigt det är med alla kors folk har på sig för att inte tala om slöjor och annat hemskt.

Det absurda torde vara klart och tydligt för var och en.

Tags: Bibeln, Göran Skytte

Har precis läst Bitte Assarmos artikel på svd.se med titeln Kristna jagas i Sverige och utomlands

Den var intressant. Men det är ett både ock för mig med detta att klaga över att vi är förföljda i Sverige. För jag vill å ena sidan inte hålla på att bygga in ”oss” som ett kollektiv gentemot resten av samhället och uppfattas som än mer segregerade från vanliga människor. För det är vi i egentlig mening inte alls.

?Ö andra sidan sker det mycket och många verbala ”övergrepp” mot kristna som kollektiv. Ett exempel är ju Drevets orättvisa reportage för någon månad sedan, men det har kommit ännu mer av olika slag sedan dess. Jag gissar att denna kategoriska nedvärdering av kristen tro har en koppling till att en så stor andel av journalisterna är vänster och emot religion, särskilt kristendom. Jag tror det påverkar deras möjlighet att förhålla sig någorlunda objektiva.

Igår morse så kollade jag lite på nyhetsmorgon på TV4. Det var ett inslag som genast fångade min uppmärksamhet och som jag ”var tvungen” att se, Lena Einhorn och Sören Wibeck som skrivit var sin bok om Jesus.

Lena Einhorn tror att Jesus och Paulus är samma person och Sören gav inte så mkt uttryck för sin övertygelse, men verkade mer vara inne på att försöka ”avmytologisera” Jesus. Vi kristna har ju förstört honom så…

Det störde mig när jag såg det att det var en sådan bild av Jesus man ville sända på långfredagen och ingen som gav någon form av svar på tal på vad de sa. Men sedan vände det hela och blev väldigt bra.

Jenny Berggren Petr?�n (tror hon har ett sådant fashionabelt dubbelefternamn), har kommit ut med en psalmskiva, från vilken hon sjöng två sånger. Men normalt känner man igen henne som den brunhåriga kvinnan i ”Ace of Base” (bra band för övrigt!). Hon är kristen och fick lite uttrymme att dela sin tro. Tyvärr minns jag inte riktigt hur hon formulerade sig och vad hon exakt sa. Men hon delade detta med tryggheten i Jesus, man slipper vara rädd för döden och man kan även få slippa vara rädd och orolig för mycket annat i livet, för att Gud ser till att ta hand om en. Man får lita på honom. Hon uttryckte sig betydligt mer kärnfullt och bra än vad jag nyss gjort här och jag kan inte säga annat än att det hon gjorde utan tvekan var det bästa svaret på vad de bägge ”experterna” tidigare sa.

Kontentan: Ibland är det inte ett intellektuellt svar som är mest relevant utan ett som är ett uttryck för den kristna tron. Liksom livs levande bevis så att säga.

Tags: TV

Den som läst Kyrkans Tidning (senaste numret) kanske såg att podcasting kom upp i deras ”mediekrönika” (sidan 42 vänstra kolumnen), skriven av Camilla Lif som även är pratare på P1:s ”Tankar för dagen”. Hon var osaklig och raljant och uttryckte sig felaktigt rent faktamässigt och har en märklig attityd till det nya medium som podcasting är. Jag skrev en insändare som jag tycker uttrycker på ett rätt bra sätt både min reaktion och vad jag anser om saken. Den får ni gärna läsa nu:

Igår plockade jag upp Kyrkans Tidning och läste Camilla Lifs mediekrönika. Jag blev först väldigt förvånad och sedan full i skratt.

Lif skriver att hon äntligen förstått bloggande men inte fattat vitsen med podradion. Jag tycker inte heller det är självklart att följa varje ny trend på nätet eller teknologisk finess, det är svårt att hänga med i farten. Men det man inte förstått ska man inte heller vara för snabb att kritisera. Det Lif skriver om podradio nu låter väldigt likt det som länge skrevs om bloggande, hur skulle detta privata orerande alls kunna mäta sig med den professionella rapportering och kritik som tidningar gör? Idag ser vi hur de stora tidningarna försöker integrera bloggande med sina egna artiklar för att knyta an till den stora bloggkultur vi har fått…

Vad gäller Lifs konstateranden om min podcast kan jag inte annat än tacka för uppmärksamheten (all sådan sägs ju vara god!) och samtidigt ställa mig undrande till om hon lyssnat mer än några få minuter på mina sändningar (som jag självklart inte förväntar mig att varken hon eller någon annan måste tycka om). GodPod är tänkt att vara ganska avspänd och förhoppningsvis kunna knyta an till människor med lite olika åsikter. Den handlar om sådant som julens budskap, Bibeln, ”hur förhåller vi oss till den påstådda konflikten mellan vetenskap och tro?” med mera. Lif får gärna se sådant som ”ditten och datten” (för att citera henne direkt). Och om hon inte gör det så kanske det inte är på sin plats att utmåla andra ”radiopratare” som oseriösa bara för att de inte jobbar på samma sätt som hon. Ör man inte intresserad byter man kanal, vilket är betydligt lättare gjort med iPod:ens eller datorns spellista (man behöver ju inte lägga in dem där från början) än att börja byta radiokanal när ”Tankar för dagen” på P1 kommer. Jag ser inte vitsen av att se ned på ett nytt medium med (för en del) kanske lite andra sätt att jobba på, bara för att man själv inte blivit intresserad.

Självklart är jag oerhört intresserad av konstruktiv kritik som kan hjälpa mig att göra ännu bättre program, det vet den vane lyssnaren att jag alltid ber om, men någon sådan har jag inte sett här. Den hugade kan själv gå in på www.godpodsweden.com för att skapa sig en egen uppfattning. Var inte orolig, det är enkelt.

David Fredin, präststudent som tror på den ”privata” podradions framtid

Tags: Kyrkans Tidning