välkommen in i samtalet!

Först vill jag bara ta upp det att mitt inlägg i bloggen handlar om tv-programmet och inte frågan om homomvälsignelse som sådan. Det är alltså tv-programmet som är fallet, så att säga.

Respekt är många gånger ett svårt ord, för det finns flera nyanser i det som kanske inte alltid är så självklara. Respekt handlar ju inte bara om att man ska låta människor få ha sina övertygelser även om man inte håller med. Utan det handlar ju också som att framföra sina egna ståndpunkter på ett respektfullt sätt, det är oerhört viktigt för ett gott klimat.

Sen kan vi inte komma ifrån att det blir svårt i denna fråga att undvika sårade känslor hur man än gör.

Jag tror på fullt allvar att man kan dela lite av den smärta en annan människa känner när man påminner om vad som är rätt och fel. Och visst vore det gott om det i debatten fanns mer av den attityden…

Jag skulle snarast gissa att Lars citerade regeringsformen som en form av ryggradsreaktion, för här fanns en diskussion som kanske kunde urarta. Eller dylikt. Något jag inte håller emot honom på något vis, men jag kände mig ändå tvungen att ifrågasätta citerandet, eftersom det föll utanför detta specifika samtal.

Håller till fullo med dig om att kristna ska försöka förstå och att det är en slags konsekvens av inkarnationen!

Måste kommentera lite kort i detta ämne också. Mycket har redan sagts här ovan.

För mig är något av det viktigaste att vi som kristna innan vi uttalar oss om andra människor verkligen försöker, så långt vi kan, att förstå hur det vi säger om andra uppfattas av dom själva. Det är det mest tragiska i denna ”debatt”, att så många kristna är så snabba att uttala sig om vad som är rätt och fel när det gäller andra människors djupaste känslor, personligheter och livsval.

Därför menar jag att ovan nämnda bok, ”Hatar Gud bögar?” är så viktig, läsvärd och bra. Läs och meditera över den!

Det finns också bland kristna en aningslöshet när det gäller vad ens negativa utalanden om homosexualitet kan betyda negativt för homosexuella. Jag tror det var därför Lars Arnell tog upp diskriminering och regereingsformen. Kristnas till synes ”fromma” uttalanden kan bidra till diskriminering och hets. Läs gärna min något gamla insändare apropå ?Öke Green. Finns på min hemsida; http://web.mac.com/diakon/iWeb/9757D470-F4BA-4A80-BBC2-F9A4BAA6B7F0/Artiklar_files/Green-insaÃàndare.pdf

Jag vill inte säga vad kristna ska tänka och tycka, men jag vill att kristna ska försöka förstå. För mig är det en konsekvens av inkarnationen, att Gud blivit människa.

Tack för denna gång! Lev väl!

det känns skönt att jag lyckats kommunicera tankegången på ett förståeligt sätt. Håller med om att det finns rädslor för debatt osv.. lite av det berörde jag ju ovan när jag skrev till Lars.

Strikt sett kanske vi inte förde så mycket debatt här som dialog, mer av klargörande än att i egentlig mening gå emot varandra. Och det tycker jag känns väldigt skönt. Jag är väldigt trött på hårda debatter, särskilt inom vissa ämnen, det leder enbart till större splittring och större sår på alla sidor. Ingen mår bättre och ingen kommer närmre Kristus. Därmed inte sagt förstås att det inte skulle finnas rum för debatter eller att de inte skulle vara nödvändiga, men allt har sin plats

Nu förstår jag bättre hur du tänker. Tack. Vi i Sverige är ibland så rädda för att fråga/störa pga konflikträdsla, därför är det befriande att föra debatt.

Allt det bästa, var rädd om dig. Våga gå i någon annans mockasiner, är ett bra råd. Se mer vad jag menar på min blogg idag.

Gör som Jesus, ifrågasätt det dåliga och utmana. Om det leder mot kärlek dvs.

Håller med dig om det fruktlösa i att ha någon form av debatt i detta fora. Däremot hjälper jag gärna till så gott jag kan vad gäller utklarande av saker

Avsikt kan vi för klarhetens skull kalla för ”handling i huvudet”, det vi tänker göra. Och eftersom Jesus skärpte lagen att även gälla detta så har det förstås relevans i denna fråga.

När vi tar vilken människa som helst som exempel, lättast är att se till oss själva, ser vi att våra ”huvudens handlingar” inte är så rena. Så ingen människa är bättre än någon annan, vi lider alla på olika sätt av syndafallets konsekvenser. Och det är fortfarande inte fel på någon människa, det är fel på människans handlingar, även de vi gör bara i våra huvuden.

Så kontentan, som du nämnde, är att det alltså enligt detta resonemang inte är något som helst fel på den homosexuella personen utan fel på dennes handlingar. Precis som det är i alla andra människor liv. Det är inte mer fel på den homosexuella peronen än på någon annan. Tyvärr finns det ju personer som till det yttre verkar anse det, sådana personer borde ta sig ännu fler blickar i spegeln innan de ger sig på andra…

Skam har man när man tror att det är fel på en själv. Skuld har man när man inser att man har handlat fel, och förlåtelse får man när man ber om förelåtelse för skulden. Skammen kan man inte få förlåten, för skammen handlar inte om synd utan om behov av läkedom och upprättelse. Det verkar som att vi i vårt samhälle går alltmer mot en skamkultur, vilket jag tror försvårar många debatter, bland annat denna.

Allt gott!

Min intention är bara att försöka få ett rakt svar på min fråga.

Det är ingen id?© att här ge sig in i en teologisk debatt om bibeltolkning gällande Bibeln och aktuella avsnitt och vad som låg bakom varför detta kom till uttryck, för det vet vi bägge att det finns olika tolkningar av. Mitt syfte är inte på något sätt att framhäva att jag skulle ha rätt, utan endast för att få ett klart svar på min fråga. Detta då jag får den ibland av icke-kristna vänner, men kan då bara säga precis om nu; ”Jag vet inte, men har försökt att få ett (eller flera) svar, men ingen vågar/kan ge detta”.

Förstår vad du menar ovan med din liknelse, men ändock…. Vad blir kontentan av resonemanget att Gud skapade man och kvinna, som du anför kontra homosexuell/homosexuella handlingar? Det blir väl att det är avsikten som det är fel på då, eller? Dette bör väl då leda till isåfall att det är den homosexuelle som det är ”fel på”. Eller…..

Vill inte hänga någon, men jag vill få ett klart svar/ eller fler svar. Inte bara ett undvikande svar, som jag fått så många gånger. Kan det vara att man generellt inte vågar dra slutsatser av sitt enl. mig ”fördolda” resonemang.

För övrigt, så är det spännande och lärorikt med debatt, det behövs, allt skall upp i ljuset. Våga leva – våga kärlek. Det behövs i den världen.

Allt det bästa.

det kanske är så att många har svårt att prata om detta, men jag vill minnas att du och jag vid åtmistone ett eller ett par tillfällen har diskuterat kring just detta och distinktionerna.

Först och främst antar jag att vi är överens om skillnaden mellan person och handling? T.ex. om en människa kör full, krockar och föraren i den andra bilen dör. Så är det inte människan det är fel på utan på dennes handlingar. Skam uppkommer när man tror att det är människan som det är fel på och det hindrar en från att ta sitt ansvar som människa… En människa fylld av skam får väldigt svårt att leva ett normalt liv. Detta var bara ett exempel för att klargöra skillnaden mellan person och handling, inget annat.

För att en handling är likadan till det yttre betyder det inte att den har samma innebörd. T.ex. en kvinna som hårt spöar upp en man för att hon är trött på hans gnäll gör fel. Men om samma kvinna hårt spöar upp en man för att han försöker våldta henne så är situationen annorlunda. Det är skillnad på handling och handling, beroende på kontexten. Detta är också bara ett exempel för att illustera skillnaden i vilken kontext en handling sker, inget annat.

Men det verkar som att det är resonemanget du för, att ”lika” handlingar är ”lika” värd, men det tror jag att du också egentligen håller med om att så är det inte.

Utgångspunkten för den som inte vill välsigna den homosexuella relationen är att Gud skapade man och kvinna för att dela allt, det sexuella livet och så vidare, och det var hans avsikt, inte på andra sätt. Det handlar alltså inte om ett fördömande av homosexuella personer, för det vore homofobi och förtryck.

jag får återigen tacka för att du skrev här och hjälpte mig att få rätt på refererandet.

Det är skönt att vi är överens om spelreglerna kring hur debatten bör föras i kyrkan. Det är viktigt att man inte ska behöva bli kränkt eller förföljd för att man har en åsikt som för andra kanske ”sticker ut”. Jag hoppas att debattklimatet i kyrkan kan bli allt bättre istället för att urarta som jag tycker mig ha sett så många gånger.

Lycka till med barnen!

Anledningen till att jag skrev på din blogg var egentligen bara en fråga om att korrigera det där med namnen.

Givetvis har du rätt i att frågorna är komplicerade och att alla åsikter skall respekteras. Detta förutsätter dock att samhället och kyrkan upprätthåller strikta gränser gentemot alla former av förtryck och diskriminering. Där den gränssättningen inte upprätthålls riskeras kvinnors, homosexuellas, funktionshindrades och andra underordnade gruppers ställning och trygghet. Detta är du säkert lika medveten om som vad jag är.

Nu hinner jag inte lägga mera tid på att skriva här på din blogg. Våra två små tvillingbebisar tar all tid här hemma.

Lycka till.

Har flera gångar frågat olika kyrkliga företrädare samt teologiska lärare, utan att fått ett svar. Jag menar uppriktigt vad jag frågar, utan någon baktanke,så varför är det inen som vill/vågar eller kan ge mig ett så viktigt svar ang. om det är den homosexuella människan eller om det är den homosexuella handlingen man fördömer.

Du David skriver”Att fördöma den homosexuella människan är det förhoppningsvis ingen som gör, jag har iaf inte stött på ngn som gör det, iaf. Vad gäller en allmänn enkel definition på en homosexuell aktivitet kan man väl tänka sig att en sådan är en sexuellt betingad aktivitet som sker mellan två personer av samma kön?”

Eftersom det finns många heterosexuella som utför sexuella handlingar som också homosexuella utför, medför detta väl att det inte således är handlingarna som skall fördömas. Således leder detta till om jag förstår det rätt, att det varken är den homosexuella människan eller handlingen som skall fördömas (eller med vilken ”grad” man nu väljer att ta avstånd), således enl. resonemanget ovan, så är det om man har samma kön som den man älskar.

Ör det korrekt uppfattat av mig då, att det är kärleken som är det som skall fördömas, om det är mellan två av samma kön? Jag vill verkligen veta hur man resonerar, för jag förstår inte.

Således måste detta isåfall leda till att man måste ge en måttstock och analys på vad kärlekens gräns är, och hur den skall sättas mellan två människor av samma kön. Som jag då förstår är, att om man tänker sig vilja vara nära en människa av samma kön, dvs. kram eller smek, så är det detta som är det ”avskyvärda”.

Det skulle vara spännande att få veta lite mer hur man kan resonera i denna fråga gällande min fråga enl. ovan.

Kärlek med respekt kan väl aldrig vara något negativt, eller…