1
Feb

Tråkig attityd i Drevet

   Posted by: david   in Kyrkan, Samhället

Har precis suttit och tittat på Drevet, vilket ska föreställa ett samhällskritiserande program där några reportrar tar upp olika ämnen varje vecka. Idag tog en av reportrarna upp det ämnet att det finns präster i Svenska Kyrkan som inte vill viga homosexuella par. Jag har lite kommentarer kring programmet.

Yngve Kalin Självklart intervjuar man Yngve Kalin och låter honom föra talan (och bära hundhuvudet) åt de hemska motståndarna. Han är som bekant kvinnoprästmotståndare och man i en bekvämt hög ålder för att lätt kunna viftas bort som en irrelevant kvinnoförtryckande homofob. Han får i sin person symbolisera allt det man inte tycker om.

Tre vinklingar? Man uttryckte att Lars Gårdfeldt, Ynge Kalin och Erik Johansson hade olika syn och olika Bibelord som stöd för sina syner. Jag har svårt att tro att Kalins och Johanssons syner skulle vara så väldigt olika, de argumenterar ju för samma sak… Men man vill väl som vanligt porträttera kyrkan som så splittrad som bara möjligt.

Nazismen Yngve Kalins ”jämförelse” med nazismen verkar i programmet vara ett svar på en lite annan vinkling än vad reportern ger uttryck för i reportaget. Jag finner det högst troligt att de diskuterar kyrkans anpassning efter tidsanden på ett mer generellt plan än just vad gäller välsignelsefrågan. Vilket reportern klipper till och nyttjar som slagord emot Kalin som då skulle jämfört välsignelsen med nazi-Tyskland och kyrkor i Sydafrika. Vilket med andra ord innebär att man gör Yngve Kalin en mycket grov orättvisa genom att porträttera honom som ”värre än han är”. Men det gör väl inget förstås, jag menar han symboliserar ju redan ondskan…

Kategorisk vinkling Ett mycket uppenbart fall av hård och kategorisk vinkling som i sig är rätt ointressant och ger mest känslan av vara i klass med löpsedlar för kvällstidningarna, vilket rubriken för reportaget också har på tv4.se:

Kyrkan bojkottade paret Halldins bröllop
- Präst gör jämförelser med nazismen -

Knappast seriös journalistik…

Anpassning till samhällsideal? Diskussionen om hur mycket av tidsandan som kyrkan bör ta till sig har nog alltid förts. Det är omöjligt att inte på något vis påverkas av tidsandan, men hur mycket och på vilket sätt man låter det ske är oerhört olika. Reportern verkar ha den fasta övertygelsen att Svenska Kyrkan alldeles uppenbart bör tycka precis som hon. Men varför då? Varför ska kyrkan anpassa sig till vad hon tycker? Ör inte kyrkans uppdrag att anpassa sig efter vad Gud tycker och om det då går emot vad hon tycker, bör man ändå göra som reportern anser? Det hela blir löjligt.

Saklighet??? Det fanns ingen som helst tillstymmelse till saklighet från de som stod bakom reportaget, ingen som helst. Det är väldigt sorgligt för det enda man gör är att elda på en konflikt och lägga på så många vedträn man bara kan, vedträn beståendes av så kallade halmgubbar och andra fula retoriska metoder för att framställa den ena sidan som djävulen själv.

Edit (070202 00:01): Hade skrivit ”Lars Arnell” när det skulle stå ”Lars Gårdfeldt” Edit (070202 10:00): Länkade felaktigt till Lars Arnell, Lars Gårdfelts partner. Hittar dock ingen sida för Gårdfelt så länkandet får vara. Edit (070206 23:25): Fixade till det glömda ordet ”rubrik” angående den kategoriska vinklingen

Tags:

Känner du något efter att ha läst det här?
(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
This entry was posted on torsdag, februari 1st, 2007 at 0:30 and is filed under Kyrkan, Samhället. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.

21 comments so far

 1 

Bra! Jag håller med.

februari 1st, 2007 at 13:00
Karl
 2 

Suverän kommentar – men det var väl inte Arnell som var med i programmet utan Gårdfeldt.

februari 2nd, 2007 at 0:54
 3 

Tack för berömmet :)

Shit, Gårdfeldt var det ju… ska ändra genast :)

februari 2nd, 2007 at 0:58
Karl
 4 

Ingen är ofelbar – men kanske du ska ändra länken oxå! Men faktum kvarstår! Din analys är viktig för att bringa sans i debatten!

februari 2nd, 2007 at 2:18
 5 

Hej David, Du har blandat ihop mig med min man. Han heter Lars Gårdfeldt. Min hemsida får du gärna länka till, men gör det då från mitt namn. Vänlig hälsning, Lars Arnell

februari 2nd, 2007 at 9:59
Lars Arnell
 6 

Hatar Gud bögar? - Teologiska förståelser av homo-, bi- och transpersoner En befrielseteologisk studie

Lars Gårdfeldt

http://www.kau.se/forskning/forskdb/index.lasso?todo=showresult&id=4908

Lars Gårdfeldt disputerade med en avhandling om diskrimineringen av hbt-personer inom kyrkan. Samtidigt som Bibeln rymmer berättelser om evig samkönad kärlek, så används den för att förtrycka hbt-personer som älskar. Vi ser det i Sverige med ?Öke Green och det är påtagligt i ex.vis USA med exgayrörelsens frammarsch. Utgångspunkten är att teologin kan göras inkluderande, genom en kritisk analys som sätter samtiden i relation till den kristna traditionen. Utifrån sina helgonessäer från HOMO ‚Äì en helgonkalender visar han hur man kan öppna kyrkan för alla.

Lars Gårdfeldt är präst i Svenska kyrkan och deltar i debatten kring hbt-personers rättigheter. Han har fått pris som ?Örets kämpe på Gaygalan, erhållit Allan Hellman- och Skorpan-priset. Författaren har skrivit ett antal vetenskapliga artiklar. 2004 utkom han tillsammans med Elisabeth Ohlson Wallin med H.O.M.O. en helgonkalender.

Omslagsfoto: Elisabeth Ohlson Wallin. Omslag: Minna. Ca 316 sidor, mjuk hårdpärm med bibelband och bildark i fyrfärg. ISBN 91-85505-07-2 Pris: 280 (inklusive moms, exklusive frakt)

februari 2nd, 2007 at 10:22
 7 

Lars: Jag ber så mycket om ursäkt för att jag blandade ihop er i länkandet. Det var inte min avsikt!

Googlade efter någon sida med din man, men kunde inte finna något, länken du bifogade i kommentaren fungerade inte och jag kunde inte hitta något när jag sökte på Karlstads universitet, så jag skippar länk helt.

februari 2nd, 2007 at 11:05
Mikael Bedrup
 8 

Man blir så trött……..

-Jag som trodde näringslivet var tufft ibland! De har åtminstone rel. tydliga regler, anser jag efter 30 års affärsverksamhet och erfarenheter av tusentals möten med lika många företag.

Kyrkan och företrädare av olika falanger gömmer sig ibland bakom vackra formuleringar och bygger runt sig och sina ståndpunkter teologiska svårforcerade murar, där det inte verkar finnas handtag, varken på ut eller insidan.

Jag som trodde Jesus gillade människor. Att det var det som budskapet. Och att människor förstått det.

Framförallt de teologiskt utbildade. Måhända kan det bli så mycket runt omkring, så att man glömmer och inte hittar kärnan och stjärnan, som innebär kärlek till människor och att man skall älska sig själv och andra.

Ibland undrar jag också om det är den homosexuella människan eller de homosexuella handlingarna som fördöms. Ör det de sistnämnda så måste man klargöra vilka sexuella aktiviteter som är homsexuella, då blir det någon lite svårt. Fördömer man människan som homosexuell så är man än på djupare vatten.

Vilken ”tur” att jag inte är född gay, vilken olycka jag skulle vara i andras ögon då om jag gillade någon som har lika långt urinrör som jag.

Det finns ca. 300. 000 barn som lever i missbrukarhem i Sverige idag. Håller Ni inte med att det måste vara bättre om vi lägger vår energi där, än att splittra kyrkan i urinrörsfrågan. Det kan vara svårt för ett sådant barn att förstå att den frågan skall vara så mycket viktigare att diskutera än att hjälpa detta barn som blir slaget, sviket och detta av oss som ”talar om kärlek” i en fråga, som mest verkar angå några av kyrkans företrädare.

Låt oss hjälpa varandra – himmelriket är nära. Om vi vågar – älska vår nästa. Och oss själva.

februari 3rd, 2007 at 13:32
 9 

Mikael, visst blir man trött av debatter som inte sker på ett sansat sätt med respekt för den som håller en annan åsikt än man själv gör.

Jag är inte riktigt säker på vad du menar när du skriver om kyrkan och dess företrädare och teologiska murar. Om det är riktat just mot en position eller mot bägge?

Kommentaren att Jesus gillar människor får jag gissa är riktad mot de som inte vill välsigna homosexualla par. Och det är i så fall en mycket orättvis kommentar. Jesus gillar människor av alla sorter, men han gillar inte allt människor gör. Det ser vi på många håll, ”gå och synda inte mer”. Han välsignar oss människor men inte alla gånger vad vi gör.

Kärnan och stjärnan är Kristus och visst ska vi älska Gud, oss själva och varandra. Men det måste ske med gränser, gränser som Gud har gett oss. Det tror jag båda sidor på debatten är överens om, sedan finns det olika åsikter om precis var den gränsen faktiskt går. Och de åsikterna grundar sig i botten på hur man förstår Bibeln, teologin och traditionen.

Att fördöma den homosexuella människan är det förhoppningsvis ingen som gör, jag har iaf inte stött på ngn som gör det, iaf. Vad gäller en allmänn enkel definition på en homosexuell aktivitet kan man väl tänka sig att en sådan är en sexuellt betingad aktivitet som sker mellan två personer av samma kön?

Jag håller med om att det finns många andra frågor i vårt samhälle och kyrka som är väldigt påträngande och som vore viktiga att satsa på. Men nu har ju denna debatt tagits upp och man kan inte bara kasta ut 2000 års historia och tro att alla tycker att det är helt okej och inga problem med det. Debatten måste föras, men den måste likaväl föras med respekt.

februari 3rd, 2007 at 15:30
Lars Arnell
 10 

Det finns numera grundlagsskyddade förbud mot diskriminering av oss homosexuella i Sverige. I regeringsformen 1 kap 2 ¬ß står det så här:

”Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.”

Det som ibland kallas ”tidsandan” är ofta sunda och goda insikter som vuxit fram hos människor av god vilja.

Under 1800-talet kämpade konservativa präster för bevarandet av orden i vigselordningen om att kvinnan skulle att lova att lyda sin man i äktenskapet. De nya ”tidsandan” som innebar att man och kvinna skulle bli jämställda sågs som ett modernt påhitt, och man hänvisade till bibeln och Paulus när det gällde att kvinnan skulle vara underordnad mannen.

När kvinnan fick rösträtt var det många konservativa i kyrkan som ogillade detta och motsatte sig det och såg det som farlig modern ”tidsanda”.

Och samma sak var det när vi fick kvinnliga präster.

Nu gäller det oss homosexuella, och återigen är det samma gamla visa om ”tidsandan”.

Ibland är ”tidsandan” faktiskt den ”Helige Ande” i full verksamhet.

Blås du Helige Ande bort allt förtryck och all diskriminering i religionens namn. Blås du Helige Ande in mera av kärlek, rättvisa och jämställdhet i vårt samhälle och vår kyrka!

Tack Gud för din gode Helige Ande som kommer i rättan tid.

februari 3rd, 2007 at 18:08
 11 

Lars, vad har citat från regeringsformen med debatten att göra?

Du ger exempel på goda uttryck av ”tidsandan” som lett till förbättringar i samhället och kanske indirekt till kyrkan, samtidigt som det kan vara svåra saker att dissekera helt. Att hitta motståndare inom kyrkan till allt möjligt är lika lätt som att hitta det på andra håll, precis som man finner förespråkare… Det har lite med sakens natur att göra tror jag, eftersom man som kyrka är kallad att leva i världen men inte av den.

Vi kan ju bara för skojs skull till exempel minnas att många tidiga kristna tänkare motsatte sig att formulera den kristna tron med grekiska filosofiska begrepp, något vi idag inte ens längre tänker på. Kyrkan har alltid stått inför utmaningen att formulera sin tro (som förstås är densamma) i varje ny tid.

Du tar kategoriskt upp exempel på sånt vi finner för gott och självklart idag som har varit ”tidsanda” för att understödja den sak du driver vilket jag förstår eftersom du har en tydligt definierad åsikt. Men helt rättvist är det inte, vattnen är inte så enkelt navigerade som jag uppfattar att du säger att de är.

Nödvändigt är att det finns respekt för att man faktiskt inte har samma åsikt och att man kanske aldrig kommer att ha det heller. Och i den mån det går är det gott om man kan hålla ett tonläge som medför respekt för den sida man själv inte tillhör. Det verkar som att vi i vårt svenska samhälle har en tendens att inte tåla att man inte tycker lika. Det är trist och något vi verkligen behöver jobba bort!

februari 4th, 2007 at 0:46
Mikael Bedrup
 12 

Hej igen!

Har flera gångar frågat olika kyrkliga företrädare samt teologiska lärare, utan att fått ett svar. Jag menar uppriktigt vad jag frågar, utan någon baktanke,så varför är det inen som vill/vågar eller kan ge mig ett så viktigt svar ang. om det är den homosexuella människan eller om det är den homosexuella handlingen man fördömer.

Du David skriver”Att fördöma den homosexuella människan är det förhoppningsvis ingen som gör, jag har iaf inte stött på ngn som gör det, iaf. Vad gäller en allmänn enkel definition på en homosexuell aktivitet kan man väl tänka sig att en sådan är en sexuellt betingad aktivitet som sker mellan två personer av samma kön?”

Eftersom det finns många heterosexuella som utför sexuella handlingar som också homosexuella utför, medför detta väl att det inte således är handlingarna som skall fördömas. Således leder detta till om jag förstår det rätt, att det varken är den homosexuella människan eller handlingen som skall fördömas (eller med vilken ”grad” man nu väljer att ta avstånd), således enl. resonemanget ovan, så är det om man har samma kön som den man älskar.

Ör det korrekt uppfattat av mig då, att det är kärleken som är det som skall fördömas, om det är mellan två av samma kön? Jag vill verkligen veta hur man resonerar, för jag förstår inte.

Således måste detta isåfall leda till att man måste ge en måttstock och analys på vad kärlekens gräns är, och hur den skall sättas mellan två människor av samma kön. Som jag då förstår är, att om man tänker sig vilja vara nära en människa av samma kön, dvs. kram eller smek, så är det detta som är det ”avskyvärda”.

Det skulle vara spännande att få veta lite mer hur man kan resonera i denna fråga gällande min fråga enl. ovan.

Kärlek med respekt kan väl aldrig vara något negativt, eller…

februari 4th, 2007 at 12:48
Lars Arnell
 13 

David,

Anledningen till att jag skrev på din blogg var egentligen bara en fråga om att korrigera det där med namnen.

Givetvis har du rätt i att frågorna är komplicerade och att alla åsikter skall respekteras. Detta förutsätter dock att samhället och kyrkan upprätthåller strikta gränser gentemot alla former av förtryck och diskriminering. Där den gränssättningen inte upprätthålls riskeras kvinnors, homosexuellas, funktionshindrades och andra underordnade gruppers ställning och trygghet. Detta är du säkert lika medveten om som vad jag är.

Nu hinner jag inte lägga mera tid på att skriva här på din blogg. Våra två små tvillingbebisar tar all tid här hemma.

Lycka till.

februari 4th, 2007 at 14:01
 14 

Lars,

jag får återigen tacka för att du skrev här och hjälpte mig att få rätt på refererandet.

Det är skönt att vi är överens om spelreglerna kring hur debatten bör föras i kyrkan. Det är viktigt att man inte ska behöva bli kränkt eller förföljd för att man har en åsikt som för andra kanske ”sticker ut”. Jag hoppas att debattklimatet i kyrkan kan bli allt bättre istället för att urarta som jag tycker mig ha sett så många gånger.

Lycka till med barnen!

februari 4th, 2007 at 14:12
 15 

Mikael,

det kanske är så att många har svårt att prata om detta, men jag vill minnas att du och jag vid åtmistone ett eller ett par tillfällen har diskuterat kring just detta och distinktionerna.

Först och främst antar jag att vi är överens om skillnaden mellan person och handling? T.ex. om en människa kör full, krockar och föraren i den andra bilen dör. Så är det inte människan det är fel på utan på dennes handlingar. Skam uppkommer när man tror att det är människan som det är fel på och det hindrar en från att ta sitt ansvar som människa… En människa fylld av skam får väldigt svårt att leva ett normalt liv. Detta var bara ett exempel för att klargöra skillnaden mellan person och handling, inget annat.

För att en handling är likadan till det yttre betyder det inte att den har samma innebörd. T.ex. en kvinna som hårt spöar upp en man för att hon är trött på hans gnäll gör fel. Men om samma kvinna hårt spöar upp en man för att han försöker våldta henne så är situationen annorlunda. Det är skillnad på handling och handling, beroende på kontexten. Detta är också bara ett exempel för att illustera skillnaden i vilken kontext en handling sker, inget annat.

Men det verkar som att det är resonemanget du för, att ”lika” handlingar är ”lika” värd, men det tror jag att du också egentligen håller med om att så är det inte.

Utgångspunkten för den som inte vill välsigna den homosexuella relationen är att Gud skapade man och kvinna för att dela allt, det sexuella livet och så vidare, och det var hans avsikt, inte på andra sätt. Det handlar alltså inte om ett fördömande av homosexuella personer, för det vore homofobi och förtryck.

februari 4th, 2007 at 14:26
Mikael Bedrup
 16 

Tack David!

Min intention är bara att försöka få ett rakt svar på min fråga.

Det är ingen id?© att här ge sig in i en teologisk debatt om bibeltolkning gällande Bibeln och aktuella avsnitt och vad som låg bakom varför detta kom till uttryck, för det vet vi bägge att det finns olika tolkningar av. Mitt syfte är inte på något sätt att framhäva att jag skulle ha rätt, utan endast för att få ett klart svar på min fråga. Detta då jag får den ibland av icke-kristna vänner, men kan då bara säga precis om nu; ”Jag vet inte, men har försökt att få ett (eller flera) svar, men ingen vågar/kan ge detta”.

Förstår vad du menar ovan med din liknelse, men ändock…. Vad blir kontentan av resonemanget att Gud skapade man och kvinna, som du anför kontra homosexuell/homosexuella handlingar? Det blir väl att det är avsikten som det är fel på då, eller? Dette bör väl då leda till isåfall att det är den homosexuelle som det är ”fel på”. Eller…..

Vill inte hänga någon, men jag vill få ett klart svar/ eller fler svar. Inte bara ett undvikande svar, som jag fått så många gånger. Kan det vara att man generellt inte vågar dra slutsatser av sitt enl. mig ”fördolda” resonemang.

För övrigt, så är det spännande och lärorikt med debatt, det behövs, allt skall upp i ljuset. Våga leva – våga kärlek. Det behövs i den världen.

Allt det bästa.

februari 4th, 2007 at 16:26
 17 

Hej Mikael!

Håller med dig om det fruktlösa i att ha någon form av debatt i detta fora. Däremot hjälper jag gärna till så gott jag kan vad gäller utklarande av saker :)

Avsikt kan vi för klarhetens skull kalla för ”handling i huvudet”, det vi tänker göra. Och eftersom Jesus skärpte lagen att även gälla detta så har det förstås relevans i denna fråga.

När vi tar vilken människa som helst som exempel, lättast är att se till oss själva, ser vi att våra ”huvudens handlingar” inte är så rena. Så ingen människa är bättre än någon annan, vi lider alla på olika sätt av syndafallets konsekvenser. Och det är fortfarande inte fel på någon människa, det är fel på människans handlingar, även de vi gör bara i våra huvuden.

Så kontentan, som du nämnde, är att det alltså enligt detta resonemang inte är något som helst fel på den homosexuella personen utan fel på dennes handlingar. Precis som det är i alla andra människor liv. Det är inte mer fel på den homosexuella peronen än på någon annan. Tyvärr finns det ju personer som till det yttre verkar anse det, sådana personer borde ta sig ännu fler blickar i spegeln innan de ger sig på andra…

Skam har man när man tror att det är fel på en själv. Skuld har man när man inser att man har handlat fel, och förlåtelse får man när man ber om förelåtelse för skulden. Skammen kan man inte få förlåten, för skammen handlar inte om synd utan om behov av läkedom och upprättelse. Det verkar som att vi i vårt samhälle går alltmer mot en skamkultur, vilket jag tror försvårar många debatter, bland annat denna.

Allt gott!

februari 4th, 2007 at 17:43
 18 

Hej avslutningsvis!

Nu förstår jag bättre hur du tänker. Tack. Vi i Sverige är ibland så rädda för att fråga/störa pga konflikträdsla, därför är det befriande att föra debatt.

Allt det bästa, var rädd om dig. Våga gå i någon annans mockasiner, är ett bra råd. Se mer vad jag menar på min blogg idag.

Gör som Jesus, ifrågasätt det dåliga och utmana. Om det leder mot kärlek dvs.

februari 4th, 2007 at 19:07
 19 

Hej igen,

det känns skönt att jag lyckats kommunicera tankegången på ett förståeligt sätt. Håller med om att det finns rädslor för debatt osv.. lite av det berörde jag ju ovan när jag skrev till Lars.

Strikt sett kanske vi inte förde så mycket debatt här som dialog, mer av klargörande än att i egentlig mening gå emot varandra. Och det tycker jag känns väldigt skönt. Jag är väldigt trött på hårda debatter, särskilt inom vissa ämnen, det leder enbart till större splittring och större sår på alla sidor. Ingen mår bättre och ingen kommer närmre Kristus. Därmed inte sagt förstås att det inte skulle finnas rum för debatter eller att de inte skulle vara nödvändiga, men allt har sin plats :-)

februari 4th, 2007 at 19:25
 20 

Hej David!

Måste kommentera lite kort i detta ämne också. Mycket har redan sagts här ovan.

För mig är något av det viktigaste att vi som kristna innan vi uttalar oss om andra människor verkligen försöker, så långt vi kan, att förstå hur det vi säger om andra uppfattas av dom själva. Det är det mest tragiska i denna ”debatt”, att så många kristna är så snabba att uttala sig om vad som är rätt och fel när det gäller andra människors djupaste känslor, personligheter och livsval.

Därför menar jag att ovan nämnda bok, ”Hatar Gud bögar?” är så viktig, läsvärd och bra. Läs och meditera över den!

Det finns också bland kristna en aningslöshet när det gäller vad ens negativa utalanden om homosexualitet kan betyda negativt för homosexuella. Jag tror det var därför Lars Arnell tog upp diskriminering och regereingsformen. Kristnas till synes ”fromma” uttalanden kan bidra till diskriminering och hets. Läs gärna min något gamla insändare apropå ?Öke Green. Finns på min hemsida; http://web.mac.com/diakon/iWeb/9757D470-F4BA-4A80-BBC2-F9A4BAA6B7F0/Artiklar_files/Green-insaÃàndare.pdf

Jag vill inte säga vad kristna ska tänka och tycka, men jag vill att kristna ska försöka förstå. För mig är det en konsekvens av inkarnationen, att Gud blivit människa.

Tack för denna gång! Lev väl!

februari 5th, 2007 at 23:43
 21 

Hej Håkan,

välkommen in i samtalet!

Först vill jag bara ta upp det att mitt inlägg i bloggen handlar om tv-programmet och inte frågan om homomvälsignelse som sådan. Det är alltså tv-programmet som är fallet, så att säga.

Respekt är många gånger ett svårt ord, för det finns flera nyanser i det som kanske inte alltid är så självklara. Respekt handlar ju inte bara om att man ska låta människor få ha sina övertygelser även om man inte håller med. Utan det handlar ju också som att framföra sina egna ståndpunkter på ett respektfullt sätt, det är oerhört viktigt för ett gott klimat.

Sen kan vi inte komma ifrån att det blir svårt i denna fråga att undvika sårade känslor hur man än gör.

Jag tror på fullt allvar att man kan dela lite av den smärta en annan människa känner när man påminner om vad som är rätt och fel. Och visst vore det gott om det i debatten fanns mer av den attityden…

Jag skulle snarast gissa att Lars citerade regeringsformen som en form av ryggradsreaktion, för här fanns en diskussion som kanske kunde urarta. Eller dylikt. Något jag inte håller emot honom på något vis, men jag kände mig ändå tvungen att ifrågasätta citerandet, eftersom det föll utanför detta specifika samtal.

Håller till fullo med dig om att kristna ska försöka förstå och att det är en slags konsekvens av inkarnationen!

februari 6th, 2007 at 11:47