Sådär, nu har jag äntligen fått upp en ny godpod show, det känns skönt

Har du inte lyssnat på Sveriges första kristna podcast? Kolla in http://godpodsweden.com jag har hållit igång sen typ oktober 2005.

För övrigt kan jag också glatt konstatera att mina tre mest nedladdade shower har över 400 nedladdningar vardera, det är trevligt det Och ett tecken på att det gått för lång tid mellan uppdateringarna, det är ju så illa att jag trillat av iTunes top 25-lista där jag legat stabilt under flera månader. Men men så är det när man inte får ändan ur och spelar in något Kommer dock bli lite flitigare framöver tror jag, det är ju roligt!

Välkommen

Jag vill välkomna min fru till bloggosfären, hon har tagit de första stapplande stegen ut nu och det är jag glad över!

Tema

Nytt tema igen, jag har inte ork att göra mitt eget tema kompatibelt med tröttsamt efterblivna webbläsare som Explorer… suckar. Så jag fann detta trevliga tema istället

Den som känner mig vet om att jag är en rätt hängiven Linuxanvändare. Jag har av och till använt Linux fr.o.m. -98 och användandet ökade bara med tiden, ju mer jag kunde öka mitt Linuxanvändande desto mer gjorde jag det. Det gick förstås inte i början att göra det på heltid, för det var så mycket småprylar som inte fanns och inte fungerade ordentligt och om det fanns var det ändå så krångligt för en nybörjare att få dem att fungera.

Men efterhand som mina kunskaper ökade och stödet för olika former av media ökade i Linux och för den delen mängden riktigt bra program för Gnome så ökade även mitt användande. När jag köpte min DELL-laptop (som jag fortfarande använder) alldeles i början på 2003 hade jag inga intentioner att köra Windows särskilt mycket. Nu blev det inte helt så, eftersom det fanns spel och annat smått kul som gjorde att jag ändå hade Windows installerat på datorn rätt mycket. Men det var ju inte alls särskilt ofta jag startade Windows längre eftersom spel inte är en aktivitet som jag pyssla med lika mycket som annat.

När man väljer ett system över ett annat väljer man både dess fördelar och nackdelar över det andra systemet. Att välja Linux framför Windows XP var faktiskt inte särskilt svårt, eftersom Windows (även tidigare versioner) alltid dragit med stora säkerhetsproblem och en inflexibilitet som jag inte gillat. Särskilt på senare år har det hänt oerhört mycket i Linuxvärlden, för min personliga del var skillnaden inte lika markant eftersom jag efter hand lärt mig en del handgrepp för att få saker att ske som jag vill. Men för den som inte är lika sugen på att sätta sig in i en massa har numera en oerhörd mängd gratis och behöver inte oroa sig särskilt mkt över att datorn ska klara det vardagliga. Tvärtom.

Min uppskattning och trohet mot Linux har alltså ökat med åren, den största skillnaden för mig var när jag bytte från linuxdistributionen Fedora till Ubuntu som har en fantastisk community och är mycket välbyggt. Ubuntu har under de 2 (?) år som jag använt det gått från klarhet till klarhet med sina halvårslagda släpp.

Sedan Apple släppte sina nya datorer som hade operativsystemet Mac OS X har många Linuxanvändare (och Windowsanvändare) bytt på grund av den integrerade upplevelse som en dator från Apple erbjuder till skillnad från Windows och i viss mån Linux. Ubuntu har under åren här kunnat positionera sig rätt starkt gentemot OS X till exempel har Linuxvärlden haft en egen variant av Spotlight som till och med blev publik innan Spotlight. I Linux har vi haft flera skrivbord väldigt länge, längre än jag har kört Linux. OS X får det nu till sommaren (gissningsvis) då nästa version av OS X kommer ut.

Det som fattats mig i Ubuntu nu på senare tid, det senaste året kanske eller lite mer är medieprogram. Jag syftar på program för att spela in podcasts (som Garageband) videoredigerare (som iMovie). Numera har det börjat växa fram program för att fylla dessa nischer, så har man tålamod kan man snart göra både och på ett enkelt och smidigt sätt. Men det är inget jag har i handen idag. Därför spelar jag in mina podcasts på min frus iBook och det pillande med film jag gjort är också gjort där. Varför? För att där finns en integrerad lösning som fungerar perfekt. Det är precis detta Microsoft söker med sitt Windows Vista men man behöver inte vara särskilt paranoid för att misstro dem skarpt.

Här står jag nu (eller snarare sitter framför min dator) och konstaterar att den visserligen fungerar än så länge men inte längre har någon batteritid att tala om och att jag vill ha trådlöst nätverkskort integrerat, en widescreen skärm med högre upplösning, en tyst dator, riktigt bra batteritid, inbyggt bluetooth stöd och stöd för min mobil så jag kan synka den ordentligt, de där mediarelaterade programmen som fattas mig o.s.v….

Allt det där skulle jag få om jag köper en macbook, den är tyst, snabb, mkt bra batteritid, har en massa bra program inkluderade från början, har stöd för en massa av de program jag gillar från Linux. På många sätt är det det bästa av två världar. Men ändå inte, för man köper ju både fördelarna och nackdelarna… Köper jag en mac köper jag återigen ett system där ett företag styr över min dator och jag är bunden till vad de vill och inte vill göra. Den öppna communityn som Ubuntu och Linuxvärlden innebär är oerhört öppen och man är inte bunden till ett företags godtycke.

Men en macbook kommer det att bli, när vi har pengarna och när nya OS X kommit ut. Jag vill nämligen ha de där prylarna, samtidigt kommer jag förstås att installera Ubuntu och köra det också. Men frågan som återstår är, kommer jag att vara nöjd med OS X (eller bara köra Ubuntu) eller kommer jag för evigt vara kluven mellan två system som jag så länge var med Windows och Linux?

Tags: Linux, macbook, OS X

Om man klonar en sjörövare får man en piratkopia – sett på lunarstorm

Vi tar en till är vi ändå är igång:

Pirates used to sail around the ocean until they saw a pretty looking ship. Then they would copy its design and build their own pretty looking ship. That way they could avoid paying a naval architect to design such a ship. It drove all those poor naval architects nearly bankrupt. We mustn’t let it happen again. Help stamp out piracy – don’t make illegal copies! That’s why copyright infringement is technically piracy.

Från slashdot (förstås).

Varför ordet rövkopior? Det undrade jag med när en vän till mig började använda det. Tror det uppkom någon kväll i uppsluppet sällskap och ordlek med pirat och rövare kombinerat med kopia… därav rövkopia.

Skälet till detta inlägg var först och främst citaten som var så bra att de måste delas men sen även ett sätt för mig att öppna upp för detta spännande ämne som faktiskt väldigt stor relevans i vår allt mer datorbaserade tillvaro.

Som jag har förstått det har alltid copyright och upphovsrätt (så länge de nu funnits) byggt kring de tekniska förutsättningarna. Det handlar förstås allra djupast sett om moral, men sen finns det många lager av hyckleri och lagar ovanpå det. Det har aldrig varit enkelt för en artist att få betalt för vad den gör. Ska man betala för kultur?

Lagstiftningen har som jag förstått det handlat främst om kontrollen över produktionsmedlen vad gäller detta, förlag får inte trycka böcker hur som helst utan måste ha tillstånd av författare med mera… Vad är då annorlunda numera?

Datorn.

Behöver jag säga mer? Ja, antagligen, för det har tagit ett tag för mig med att verkligen förstå denna enkla men ändå så komplicerade skillnad. Vi kan börja med boken som exempel. Låt säga att du går ut och köper en bok och tar hem den. Hur konsumerar du boken? Du tar den ur bokhyllan och läser den. Du kan även låna ut den till en vän, men bara en åt gången eftersom du bara har en bok. Vill du ”piratkopiera” boken får du köra den genom en kopiator, vilket är både omständigt och ofta dyrt. Oftast är det lika bra att köpa sig en egen bok, helt enkelt för att du har inte produktionsmedlen för att ens kunna tänka annorlunda.

Datorn då… Ja, den bygger fullständigt på kopior, allt kopieras hela tiden… Texten du läser nu har först skrivits in på min dator, sen kopierats till min bloggs databas för att sedan kopieras och formatteras till html som din webbläsare hämtar hem, texten hamnar på din hårddisk i webbläsarens cache-minne och i ditt ram-minne för att programmet arbetar med den och slutligen på din skärm (i ditt grafikkorts minne). Du ser! Det är väldigt många steg av kopiering för att komma åt det jag nu skriver och så fungerar det i stort sett med allting på datorn! Det är uppbyggt kring kopiering. Och det är ingen stöld att du läser min text eller någon annan text för den delen, det har ju inte försvunnit något någonstans ifrån!

Datorn är alltså en producent, den producerar informationen du vill komma åt, oavsett vad det är. DVD-skivan läser den och omvandlar/producerar till det du ser på skärmen/tv:n. Likaså med musik etcetera. För att det ska bli en piratkopia så behöver du bara låta informationen stanna kvar på hårddisken istället för att inte sparas på datorn. Där har du din ”rövkopia”.

Var vill jag då komma med allt detta? Mja, jag är inte helt säker, för jag är inte färdig med det här riktigt. Men jag vill poängtera att frågan om piratkopiering är betydligt mer nyanserad än vad vissa giriga företag och dess representanter (som menar sig stå för rättfärdighet… väldigt rättfärdigt att stämma 14-åringar…) vill mena att den är.

Till sist vill jag bara tillägga, själv kör jag Linux på min dator och ”slipper” därmed ställa mig frågan om rövkopior eftersom alla program jag har och är i behov av ändå är gratis! Om din dator är nedsegad av virus och annat skit och du känner att nya windows kanske är lite dyrt, testa Ubuntu (som är den användarvänligaste varianten av Linux) istället då och upptäck en virusfri värld där du kan få flera tusen program utan att betala en krona! Nästa version av Ubuntu som kommer i april kommer att ha ännu snyggare grafiska effekter än vad Vista har men kräver inte en ny dator för det…

Tags: piratkopiering

Som jag skrev häromkvällen så var Göran Skytte på st Ansgar, det var intressant och jag var kanske lite för snabb när jag till Brygubben sa att han inte missat något om han hade sett Skyttes nya film, Missionens människor, och läst lite om och av honom tidigare. Så jag tänkte redogöra lite grann av vad han sa och mitt intryck av det hela.

Göran kallade sitt föredrag för: Ett år med Jesus – äntligen! förutom anspelan på postillan(postilla = predikningar i bokform) med samma namn lät han det även anspela på sitt eget liv. Något jag inte riktigt hängde med på eftersom jag förstått att han redan sedan tidigare har en personlig tro, men jag har väl inte hängt med på ett tag heller…

Centrum som jag uppfattade det, för föredraget var Den Helige Ande (D.H.A.). Han återkom ständigt till D.H.A. i föredraget, vilket var uppmuntrande. Han återberättade i början en del ur och kring filmen. Vilket säkerligen var intressant för de flesta, själv hade jag sett filmen på Johannelunds temavecka i höstas och därför var det för mitt av hebreiska uttröttade huvud lite tråkigt. Hade jag varit piggare hade det säkert inte varit trist alls… Frågan som Skytte återkom till när han talade kring de människor som han mötte i filmen var ”varifrån kommer kraften?” Och svaret var detsamma hela tiden: Den Helige Ande.

En intressant detalj som jag måste nämna är att han sa att ”filmen gjorde sig själv”, det var inte han som stod bakom det utan det var helt D.H.A.:s verk. Göran medverkade bara, enligt sig själv.

Sedan gick han över till att berätta om sig själv, vilket för mig (men kanske mindre för andra) var intressant då jag ärligt talat inte kände till så väldigt mycket mer om honom än hans tv-program och att han numera var en kristen krönikör på SvD och gick i st Laurenti i Lund (och att han var illröd på 60-talet och en bit framåt).

I korta drag: Född -45, uppväxt delvis inom kyrkan – konfirmerad, illröd -68, halva den unga rörelsen gick in på journalisthögskolan – även Skytte. På 70-talet började Skytte och sådana som han att fylla redaktionerna, på 80-talet fick de mer makt över programmen/media. För Skyttes del var detta jagiskhetens årtionde, han stod i centrum tillsammans med Jan Guillou och var hög på sig själv. Kraschade 13 dec -89, drack all alkohol han hade och tog pillerna han hade och tuppade av. Kom in på psyk. akuten och bedömdes suicidal men slapp inskrivning på grund av tv-programmet ”Skytte” som skulle dra igång. Gick hos terapeut. ”Skytte” fick skyhöga tittarsiffror, sändes på bästa sändningstid. I tv var han store Skytte och hos terapeuten lille Göran. Började gå i kyrkan, när ingen annan var där. Bad för programmet. Bestämde sig för att inte prata om Gud i programmet, ville inte framstå som stolle. Men varje gång en präst eller dylikt kom med så blev de höga tittarsiffrorna ännu högre. Intervjuerna fick stor personlig betydelse för Skytte inte minst programmet om bön som var en intervju med Lennart Koskinen. Under 90-talet kom Gud tillbaka i media och han är fortfarande kvar! Från -91 och framåt har han blivit tillfrågad att komma och tala i kyrkor.

Så här efteråt har han insett att D.H.A. lät honom bli en känd journalist, annars hade han aldrig fått sitta 90-talet igenom och prata om Gud och Jesus på bästa sändningstid. D.H.A. jobbar med oss hela livet, ger aldrig upp och är oerhört listig. Jobbar numera i stort på heltid med Jesus och Gud och annars är han med ändå

Göran använde sen i princip resten av tiden till att tala och läsa utifrån postillan som han samförfattat med Bo Brander. Det gick till så att Göran under ett år spelade in Bos predikningar och sen hade de frågestund kring predikan och det blev boken.

Den som har hört Bo Brander vet vilken bra predikant han är och därmed kan man ana att boken är riktigt bra. Önskar mig faktiskt den i 25 års present, får se om någon ger den (dem är det egentligen, det är två band).

Jag tyckte, trots att jag var så trött, att föredraget var bra och på det stora hela intressant. Det gav intrycket av att vara lite mindre förberett än vad det hade kunnat vara och så var det nog. Göran hade trott att han skulle ha föredraget en halvtimme senare än vad som var fallet (jag hade ändra fram till den dagen trott att föredraget skulle vara en halvtimme tidigare och jag hade förstahandsinformation…) och han hade också kortare tid på sig än vad han trott. Jag tror att den kortare tiden gjorde att det blev lite mindre bra än vad det hade kunnat bli. Nöjd är jag fortfarande över att jag var där och vespern efteråt där Bo Brander predikade var minst lika mycket värt besväret att komma…. och så hann vi ju förstås hem till melodifestivalen!

Tags: Föredrag, Göran Skytte, st Ansgar

Jag skyndade mig hem igår från Skyttes föredrag på Ansgar (som jag kommer skriva om senare) för att inte missa Melodifestivalens första tävling, i Jönköping (Smålands Jerusalem). Ska passa på att kommentera tävlingen lite, precis som andra har gjort.

Kristian Luuk Här har vi en snubbe som klarar av att vara rolig, han gjorde det på det hela taget med stor bravur. Finns förstås alltid en viss varning för tönteri med sån här humor, men han klarade det bra på det stora hela. Bästa programledaren på ett tag, Lena PH var ju en stor och fatal katastrof förra året.

Låtarna Det är alltid lika spännande att se vilka som klarar av minimikravet, nämligen att hålla tonen… Det var inte lika uselt som det ibland har varit (vi får väl se hur det går framöver, det är ju ändå några tävlingar kvar…), men en del fiaskon på den fronten var det ju förstås… Elin Lanto och Addis Black Widow (ABW) är några som jag direkt kommer att tänka på. Jag minns faktiskt ABW från Luuks gamla tv-program av det enda skälet, att de sjöng så hemskt dåligt…

Några starka inslag fanns ju också: Anna Book Hon är inte riktigt min favoritartist, men jag måste ge henne eloge för ett bra genomförande och en svängig låt (tack G-son). Kommentaren om vad sambero betyder var platt och trist och jag undrar som så många andra vad Björkman egentligen var bra för.

Andreas Lundstedt Jag (till skillnad från många andra, verkar det onekligen som) ansåg att Andreas var en självklar finalist, han har jättebra närvaro på scenen, en klippa med tonerna och låten var riktigt riktigt skön, så länge man inte lyssnade på texten

Tommy Nilsson Tar jag bara upp för att han gick vidare, typiskt typiskt typiskt… Den här låten har vi hört många många gånger förr och den är tydligen tillräckligt bra varje gång den kommer tillbaka… suck

Sofia Definitivt en bra låt, men sångerskan hade för svag röst eller så var snubben bakom mixern lite bakom. Kan tänka mig att CD-versionen kommer bli riktigt trevlig att lyssna på. Sen verkade ju den grekiska varianten av låten mycket bättre, det lilla hon sjöng av den för Björkman (ah, jag visste väl att han var bra för ngt).

Uno och Irma Skitbra, skitbra och skitbra!!! För mig en självklart akt i finalen, hoppas innerligt att de går vidare. Riktigt bra låt, riktigt riktigt bra framförande också!

Framtiden Jag ser med bävan och förväntan fram emot nästa veckas deltävling!

Tags: Göran Skytte, Melodifestivalen, st Ansgar

Har precis suttit och tittat på Drevet, vilket ska föreställa ett samhällskritiserande program där några reportrar tar upp olika ämnen varje vecka. Idag tog en av reportrarna upp det ämnet att det finns präster i Svenska Kyrkan som inte vill viga homosexuella par. Jag har lite kommentarer kring programmet.

Yngve Kalin Självklart intervjuar man Yngve Kalin och låter honom föra talan (och bära hundhuvudet) åt de hemska motståndarna. Han är som bekant kvinnoprästmotståndare och man i en bekvämt hög ålder för att lätt kunna viftas bort som en irrelevant kvinnoförtryckande homofob. Han får i sin person symbolisera allt det man inte tycker om.

Tre vinklingar? Man uttryckte att Lars Gårdfeldt, Ynge Kalin och Erik Johansson hade olika syn och olika Bibelord som stöd för sina syner. Jag har svårt att tro att Kalins och Johanssons syner skulle vara så väldigt olika, de argumenterar ju för samma sak… Men man vill väl som vanligt porträttera kyrkan som så splittrad som bara möjligt.

Nazismen Yngve Kalins ”jämförelse” med nazismen verkar i programmet vara ett svar på en lite annan vinkling än vad reportern ger uttryck för i reportaget. Jag finner det högst troligt att de diskuterar kyrkans anpassning efter tidsanden på ett mer generellt plan än just vad gäller välsignelsefrågan. Vilket reportern klipper till och nyttjar som slagord emot Kalin som då skulle jämfört välsignelsen med nazi-Tyskland och kyrkor i Sydafrika. Vilket med andra ord innebär att man gör Yngve Kalin en mycket grov orättvisa genom att porträttera honom som ”värre än han är”. Men det gör väl inget förstås, jag menar han symboliserar ju redan ondskan…

Kategorisk vinkling Ett mycket uppenbart fall av hård och kategorisk vinkling som i sig är rätt ointressant och ger mest känslan av vara i klass med löpsedlar för kvällstidningarna, vilket rubriken för reportaget också har på tv4.se:

Kyrkan bojkottade paret Halldins bröllop
- Präst gör jämförelser med nazismen -

Knappast seriös journalistik…

Anpassning till samhällsideal? Diskussionen om hur mycket av tidsandan som kyrkan bör ta till sig har nog alltid förts. Det är omöjligt att inte på något vis påverkas av tidsandan, men hur mycket och på vilket sätt man låter det ske är oerhört olika. Reportern verkar ha den fasta övertygelsen att Svenska Kyrkan alldeles uppenbart bör tycka precis som hon. Men varför då? Varför ska kyrkan anpassa sig till vad hon tycker? Ör inte kyrkans uppdrag att anpassa sig efter vad Gud tycker och om det då går emot vad hon tycker, bör man ändå göra som reportern anser? Det hela blir löjligt.

Saklighet??? Det fanns ingen som helst tillstymmelse till saklighet från de som stod bakom reportaget, ingen som helst. Det är väldigt sorgligt för det enda man gör är att elda på en konflikt och lägga på så många vedträn man bara kan, vedträn beståendes av så kallade halmgubbar och andra fula retoriska metoder för att framställa den ena sidan som djävulen själv.

Edit (070202 00:01): Hade skrivit ”Lars Arnell” när det skulle stå ”Lars Gårdfeldt” Edit (070202 10:00): Länkade felaktigt till Lars Arnell, Lars Gårdfelts partner. Hittar dock ingen sida för Gårdfelt så länkandet får vara. Edit (070206 23:25): Fixade till det glömda ordet ”rubrik” angående den kategoriska vinklingen

Tags: homodebatten